Från min egen skolgång minns jag när vi skulle redovisa. Vi hade genomfört egna arbeten under några veckor och till slut var det dags för redovisning. Vi var 30 elever i klassen, 30 redovisningar varav de flesta var ganska ointressanta. Jag bävade både för min egen redovisning och för flera av de andras eftersom redovisningarna till största delen framfördes utan inlevelse och gick ut på att återge fakta som plockats ur böcker. Fakta som oftast inte var kontrollerade utan urskiljningslöst avskrivna eller i bästa fall omskrivna "med egna ord" som det hette.

Jag tänker också tillbaka på mina eleverns redovisningar när jag som ambitiös nyutexaminerad lärare ville få dem att öva på muntlig framställning. Jag ville inte att de skulle behöva stå där framme och bäva som jag hade gjort. Jag ville att de skulle vara stolta över sin redovisning och jag trodde att jag kunde hjälpa dem genom att de fick välja lite friare efter intresse för att på så sätt göra det hela mer levande och roligare att lyssna till.

Det blev inte alltid så lyckat resultat. En del av mina elever älskade uppgiften men andra valde något som de egentligen inte var engagerade i och skrev, precis som jag själv gjorde, av valda delar ur böcker. Jag försökte med varierat resultat att hjälpa dem till ett mer personligt berättande men jag lyckades långt ifrån alltid.

I Patric Hadenius föreläsning presenterar han en metod och förhållningssätt som betonar vikten av att berätta istället för att rapportera resultatet av sitt undersökande arbete. Patric Hadenius är journalist på tidningen Forskning och Framsteg. Lyssna på vad han har att säga:
- Låt eleverna berätta i stället för att redovisa.
- Se dem som journalister och dig själv som redaktionschef.
- Lägg dig i och utmana eleverna i deras arbete redan från början.

Enligt Patric Hadenius är lärarens uppgift att hjälpa och styra medan arbetet pågår. Om läraren verkar som redaktionschef så ska elevernas källor kontrolleras innan de används och texten läsas medan den blir till. När texten är färdig är det för sent.

I sin föreläsning ger Patric Hadenius exempel från sitt eget yrkesliv och delar med sig av hur han och hans redaktionschef har arbetat med texter genom åren. Han berättar om fyra steg som han själv använder sig av när han omvanlar en text. Han väljer, stryker, vänder och lägger till.

Att välja
Det första man måste göra är att välja en huvudtes. Man kan inte berätta om allt utan måste fundera över vad som är viktigast. Man måste ställa sig frågan: Vad är det jag vill berätta? Man bör hitta en krok i berättelsen - något som lockar läsaren. Kroken och huvudtesen kan ge ett bra underlag till en rubrik. Därefter måste man planera dispositionen av texten. Här handlar det också om att hitta konflikten - de motsatta åsikterna och personerna.

Att stryka
När man har valt bör man stryka. Allt som är ointressant och allt som inte stödjer berättelsen. Stryk onödiga inledningar och braskande avslutningar. Stryk självklarheter och onödiga exempel.

Att vända
När Patric pratar om att vända menar han att man ska börja med exemplen och vänta med teorin till sist, att man ska börja med retorik för att ta faktan senare och att man startar med något lätt för att ta det svåra först en bit in i berättelsen.

Att lägga till
Det sista Patric gör med en text är att lägga till personer, bilder, effekter och paralleller.

Att se sig själv som redaktionschef och eleverna som journalister kanske kan ge oss roligare och mer intressanta muntliga framställningar i skolan. Då kanske ingen behöver lyssna på 30 ointressanta redovisningar utan får ta del av 30 spännande berättelser.