Personuppgiftslagen, PuL, som kom 1997 har satt djupa spår i skolornas och kommunernas förhållande till webbpublicering och självcensuren har varit mycket hård. I korthet blir konsekvensen av lagen att man inte får publicera något som har med en annan persons identitet att göra på nätet, utan att personen i fråga givit sitt tillstånd, därför att ett sådant agerande kan innebära export av personuppgifter. Lagen gäller inte döda personer eller katter och hundar, men väl personen som spelar Björne i Björnes magasin eftersom det faktiskt finns en mänsklig identitet bakom figuren. Du kan således inte komma runt lagen genom att tala om personen indirekt, så länge personen kan identifieras på ett eller annat sätt. 

PuL gäller inte skoltidningar
Från början stod det klart att lagen inte gällde tidningar med utgivningstillstånd – se nedan. Sedan ett par år tillbaka har lagen ändrats så att enklare och triviala uppgifter inte kräver tillstånd från personen som är berörd. Skolor kan idag utan problem lägga ut klasslistor och personallistor på nätet, resultat från idrottstävlingar och information om vem som fick stipendier. 

Lagen kommer åter att ändras sommaren 2007 och fler undantag kommer att göras. (Sök på ”personuppgiftslagen 2007” på Google om du vill veta mer.)

Men den så kallade Ramsbrodomen i Högsta domstolen var mycket klargörande och slog fast att även andra publikationer på nätet, som kanske bara svagt liknar journalistiska alster, också har samma skydd som exempelvis dagstidningar på nätet och inte kan fällas för brott mot personuppgiftslagen. Det intressanta och överraskande för många var att domen helt hänvisade till EU-rätten och inte till svensk lagstiftning. Idag efter Ramsbrodomen lär det vara mycket svårt att kunna åtala och ännu mindre fälla en blogg, en föreningstidning eller en skoltidning för brott mot PuL. PuL är helt enkelt inte tillämplig på sådana skrifter eller publikationer på nätet. Däremot kan kanske de nya lagändringarna underlätta för informationsspridning från kommuners och skolors webbplatser.

Att det numera är tillåtet att publicera personuppgifter i exempelvis en blogg eller skolwebbtidning innebär givetvis inte att det är tillåtet att ärekränka någon eller att förtala någon. I vissa sammanhang är det självklart att man ska publicera vissa personuppgifter som när det gäller offentliga uppdrag, ansvariga inom kommunen eller skolan, upphovsmäns verk och namn eller om det gäller politiker som uttalar sig. Men man bör alltid undvika att publicera allt som har med människors sociala förhållanden att göra, om sjukdomar eller om annat som kan innebära att man kränker den personliga integriteten på något sätt. Allt där emellan bör man ha en diskussion kring där självklart även eleverna deltar. En bra utgångspunkt för dessa diskussioner kan vara Etiska regler för press, TV och radio som journalistförbundet och tidningsutgivarna kommit överens om. (Sök på ”etiska regler” på Google)

Avtal med föräldrarna
Många skolor har idag infört system där föräldrarna ska tillåta om barnens namn och bild ska få finnas med på skolans webbplats. Inte sällan är detta ett skriftligt avtal. Utan tillstånd, ingen publicering. Här är det nog mycket svårt att hävda att man inte behöver ett nytt skriftligt avtal om man startar en skoltidning, även om inte PuL gäller skoltidningar.

På andra skolor med webbskoltidningar har man ringt till föräldrar som inte vill att deras barn ska vara med i skoltidningsarbetet eller talat med dem under utvecklingssamtalen och då har det nästan alltid löst sig. På ytterligare andra skolor med välkända webbskoltidningar har man inte frågat föräldrarna alls, bara informerat, och det har också gått bra.

Yngre och äldre barn
Flera jurister menar att man kan dra en gräns när barnen är över eller under tolv år. Ett barn som är över tolv år får exempelvis själv välja vilken av föräldrarna han eller hon vill bo hos efter en skilsmässa. Barn över tolv år kan därför, menar man, också sägas kunna ta ett visst ansvar för sådant som har att göra med exempelvis familjemedlemmars eventuella skyddsbehov. Ytterligare en aspekt är att de flesta barn över 12 år ändå på egen hand lägger ut uppgifter om sig själva och om kamrater, med bild och ofta också namn, på exempelvis LunarStorm och det tycks även finnas en stor acceptans för detta.

Andra jurister menar att denna gräns ska ligga högre, exempelvis vid 15 år. Helt klart är ändå att det är ytterst få gymnasieskolor som kräver intyg från föräldrar i samband med webbpublicering av exempelvis stipendieutdelning, luciauppträdanden eller idrottsresultat. 

Barn i det offentliga
Utanför juridiken kan man också ställa sig frågor om vilka risker som egentligen finns med publicering på nätet. Nästan alla uppgifter om barnens identitet, betyg, skolfoton och skolkataloger är redan offentlig handling och oftast spridda till bibliotek och kommunala offentliga arkiv. Många sänder in bilder på barnen till lokaltidningen när barnen fyller år. Om tidningen kommer på besök till skolan gäller sällan några restriktioner från skolans sida – möjligen har det under de senaste åren införts restriktioner på redaktionerna.

Det finns givetvis exempel på barn vars identitet inte ska läggas ut på en webbtidning. Har man inte fått permanent uppehållstillstånd i Sverige kan det i enskilda fall vara känsligt om familjen kunnat spåras över nätet som politiska flyktingar i Sverige för kvarvarande släktingar eller om familjen sänds tillbaka till hemlandet.

Cirka en person på 1000 har i Sverige fått skyddad identitet på grund av exempelvis problem inom familjen eller på grund av hot från exempelvis kriminella organisationer. Kommunen och skolledningen har ansvar att informera berörda lärare om dessa personers skyddade identitet, men relativt få kommuner och skolor har utvecklat någon strategi för hur man ska hantera dessa personer på skolfoton, i klasslistor, resultattabeller från idrottstävlingar, i betygskataloger etcetera (enligt Riksskatteverket som beslutar om detta skydd). Här är det ändå viktigt att kommunikationen med föräldrar och mellan kuratorer, lärare och skolledning fungerar. Även om denna informationsskyldighet finns bör man som enskild lärare ändå försäkra sig om att ingen i klasserna man undervisar i har detta lagliga skydd; man får helt enkelt aldrig begås några misstag i sådana här sammanhang.

I den undersökning jag gjort har inget exempel på barn med speciella skyddsbehov kunnat exemplifieras. Men flera pekar på att det inte bör vara några praktiska hinder att exempelvis använda pseudonymer eller fingerade namn här och undvika bilder där barnet kan kännas igen. 

Faror med publicering?
Frågan blir istället om publicering, i den form som skolan kan ägna sig åt, kan leda till större faror för barnen? Att nästan alla barn redan finns på nätet är en aspekt. Att nästan alla finns med i skolkatalogen är en annan. Jättesöta barn med namn och bild förkommer varje dag i våra tidningar utan att någon reflekterar över riskerna med detta. Är anonymitet i barnens närområde kanske ett större hot mot att barn råkar illa ut än om barnet är känt genom skolans webbtidning av alla föräldrar i trakten?

En undersökning som gjorts på Karlstads universitet bland 200 blivande lärare pekar mot att det just är det okända Internet som känns hotfullt. Väldigt få, om ens några, exempel har givits på specifika hot eller skyddsbehov.

Nästan allt som har med dagens mer sofistikerade kriminalitet och mer spektakulära brottslighet, som också ibland drabbar barn, har de senaste åren förknippats med Internet. Internet har i medierna inte sällan framställts som en farlig plats att vara på. Själva lättillgängligheten till information om hur man kan skapa bomber, tillverka droger och dyrka upp lås är i sig ett hot, även om alla dessa uppgifter sedan länge funnits tillgängliga på välrenommerade institutioner som Kungliga biblioteket. 

Sammanfattning
Sammanfattningsvis kan sägas att har man lovat föräldrarna att inte publicera barnens personuppgifter, utan föräldrarnas uttryckliga medgivande, är det självfallet ett avtalsbrott att bryta detta avtal. Men det finns inget i lagen som tvingar skolor att ingå dessa avtal med föräldrarna. Å andra sidan stadgar skollagen att föräldrar ska hållas informerade om vad som pågår i skolan och här måste givetvis information om arbetet med publicering på nätet vara med. En lyhördhet och respekt för det enskilda barnets egen åsikt om när och var de vill vara med i det publika rummet ska givetvis finnas med, samtidigt som läroplanerna också stadgar att skolan ska sträva efter att barn och unga utvecklar sin förmåga att ta ställning och förstår vikten av demokrati och yttrandefrihet. En skoltidning är en publicistisk och journalistisk produkt och här gäller inte PuL och barn över tolv år bör, enligt flera jurister, själva kunna få avgöra om de exempelvis hellre vill publicera sig under pseudonym än med sitt riktiga namn.