Vill du arbeta med elevernas hembygd på ett nytt sätt? Gör som elever och lärare på Brokind och Sätra skolor i Linköping, publicera en digital hembygdsbok på Internet. Grunden till den digitala hembygdsboken ligger i ett stort antal glasplåtar med bilder från första halvan av 1900-talet, som våra skolor fick till skänks av anhöriga till fotografen Ivar Andersson. Dessa bilder fick bli utgångspunkten i elevernas hembygdsforskning.
Det hela började med att vi fick två lådor med glasplåtar med gamla bilder. Dessa föreställde allehanda motiv från bygdens tidiga 1900-tals historia. Eftersom materialet i dessa plåtar (glas) inte var direkt barnvänligt så undersökte vi möjligheten att överföra bilderna till papperskopior.
Detta gick att genomföra via en förälder i fotobranschen. Vi lärare gick igenom bilderna och valde ut ett hundratal som sedan hamnade på papper. Efter sommarlovet kände vi oss redo att sätta igång. Vi lade ut bilderna på borden i matsalen och introducerade eleverna i det tänkta arbetet. De nappade direkt och fick välja ut vilken bild de ville arbeta med. En del bilder visade sig höra ihop på olika sätt och där fanns stora möjligheter till grupparbeten.
Pensionärer
Bilden som eleven valt blev grunden för dess hembygdsforskning.
Eleverna skulle nu försöka ta reda på:
Informationsinsamlingen skedde på lite olika sätt. Vi hade viss litteratur om området. En man vid namn Paul Aineström hade tidigare skrivit en fin hembygdsbok men den var tungläst för 10-12 åringar, så den använde vi bara till viss del. Det största arbetet lades på intervjuer med de äldre i trakten. Ortens servicehus blev välbesökt av de unga forskarna. Vartefter vi visade korten för de äldre så plockade de fram sina gamla album och vi fick därmed tillgång till ännu fler kort. Intervjuerna spelades in på små handbandspelare och renskrevs när eleven kom tillbaka till skolan. Vi gjorde även studiebesök på vissa platser och den digitala kameran användes flitigt. Kameran var av diskettmodell, vilket var mycket smidigt när vi var många att samsas om den.
In i datorn
Efterhand som eleverna fick ihop material började vi med webbsidestillverkning. Vi lärde eleverna att lägga in text, bilder, bakgrund och länkar
Eleverna gjorde en eller flera sidor med sitt material. Bilderna på papper skannade vi in och sparade på diskett eller i datorn.
Slutredigering
Eleverna sparade sina sidor och lämnade dem till sin lärare. Vi i arbetslaget gjorde en del justeringar och länkade ihop elevernas bidrag på en förstasida. Sedan publicerades det hela på kommunens webbserver. Titta gärna på den digitala hembygdsboken.
Tårtkalas
När allt var klart och låg på Internet var det dags att visa upp resultatet. Självklart skulle detta ske på servicehuset och alla inblandade i projektet bjöds in. Skolans bärbara datorer, fyra stycken, riggades upp i servicehusets matsal. Vi monterade även en del av papperskorten på skärmar som en utställning. Sedan var det dags för tårta, saft och kaffe och eleverna visade stolt upp för alla intresserade vad de åstadkommit.
Läsåret efter att den digitala hembygdsboken blev klar ville en del elever fortsätta att arbeta med materialet. Vi bestämde oss för att göra även en tryckt bok. Vi valde ut vad som skulle få vara med från den digitala versionen och kompletterade även med lite nytt. Sedan arbetade en liten grupp elever med att framställa ett underlag för tryckning. Vi hade en förälder som drev ett tryckeri och han hjälpte oss med både förarbete och tryckning. Boken trycktes i 500 exemplar, vi sålde hälften för dubbla tryckkostnaden och hade därmed gått plus minus noll.
Varför elevmaterial på nätet?
De fördelar vi såg med detta arbete var följande:
1. Arbetet med webbsidor sker icke-linjärt vilket möjliggör enkel infogning av material som tillkommit. Man kan också likna arbetet vid en så kallad tankekarta där elevens huvudsida är grundidén och där det bara är att lägga till fler sidor efterhand.
2. Eleven får arbeta med och lära sig en kraftfull metod att sprida information genom publiceringen på Internet.
3. Produkten kan få stor spridning till familj, vänner och andra genom sin lättillgänglighet.
4. Elevens resultat kan ligga kvar åtkomligt under en lång tid, jämför med pappersprodukt på klassrumsvägg.
Den digitala hembygdsboken var ett projekt som berörde många av skolans ämnen och vi arbetade med det under många timmar. Vi fick självklart göra prioriteringar i de ”vanliga” planeringarna, vi kunde inte hinna med allt som vi brukade hinna med. Men detta oroade oss inte nämnvärt, eleverna lärde sig mycket på detta arbetssätt och utifrån temat blev det både historia, samhällskunskap, svenska, matte, bild med mera.
Som en utveckling och fortsättning på arbetet kunde man tänka sig att översätta texterna till engelska och samarbeta med en skola utomlands.Vidare kunde yngre elever bygga vidare på de webbsidor som redan skapats, med nya texter och nya kort.
Detta projekt gav oss uppslag till ett nytt arbete om vykort ”Gamla vykort berättar”. Behöver jag nämna att vi fick tillgång till ett stort antal gamla vykort…
Att arbeta med hembygden går ju alldeles utmärkt utan gamla kort. Greppa digitalkameran, plåta skolan, kyrkan och affären och börja intervjua de äldre i närområdet. Du och eleverna kommer få massor att göra. Helt säkert.
Lycka till!
David Nilsson är grundskollärare Ma/NO 1-7 och arbetar nu som skolledare i Kalmar. Tidigare har han arbetat på AV-media i Kalmar län. Där har hans huvuduppgift varit att utbilda lärare i Kalmar län i hur man använder datorn i skolan.
E-post: david.nilsson@kalmar.se