I-länder eller U-länder? Rika eller fattiga? Nord eller syd? Förhållandet mellan världens nationer är bra mycket mer komplicerat än så, åtminstone om man litar till statistiken. I Gapminder visualiseras siffror från hela världen, och Hans Johansson tror att den pedagogiska resursen kan hjälpa till att fylla ett enormt kunskapsgap i skolan.

De 20% av människorna i världen som är rikast äger 76% av jordens tillgångar. De 20% som är fattigast bara 2%. Ojämlikheten framträder tydligt i färgglada grafiska kurvor på skärmarna i klass 8 på Kinnarpsskolan i Falköping. Klassen jobbar idag för första gången med den pedagogiska resursen Gapminder, en internetresurs som visualiserar FNs statistisk över tillståndet i världen – i första hand vad gäller fattigdom och hälsa. Och att tillgångarna på vårt klot inte är alldeles jämnt fördelade kanske inte är en nyhet för så många, men eleverna uttrycker ändå förvåning över hur stora skillnaderna är.

- Jag trodde nog inte att Afrika var så himla fattigt ändå. 68% av alla fattiga bor där. Det är ganska mycket, säger Viktor.
Med en snabb knapptryckning sätter han igång en Flash-animation, där den globala fördelningskurvans förändring under de senaste decennierna synliggörs. Animationen tillhör den del av Gapminder som kallas Human development trends, och består av förprogrammerad grafik som är enkel för eleverna att överskåda – en bra ingång till mjukvarans mer interaktiva och komplexa verktyg.
När Viktors grupp låtit blickarna följa med i animationens böljande våg ett antal gånger är det inte längre bara extremerna på kurvan som intresserar dem.
- De allra flesta människorna finns ju ändå i mitten av alltihop. Och det blir fler och fler där. Världen är kanske inte så fattig ändå, säger Anton och pekar på skärmen.
Pedagogen Hans Johanssons tanke med att introducera Gapminder i sina klasser är just att nyansera och fördjupa elevernas uppfattning om världens tillstånd. Han menar att det finns ett enormt kunskapsgap i skolan, med förenklade kategoriseringar och benämningar som inte har något stöd i statistiken. Många lärare gör till exempel fortfarande en tydlig uppdelning mellan I-land och U-land, fast sanningen är att det inte finns några absolut fattiga eller rika länder. Alla ligger istället i ett långt pärlband, jämnt fördelade längs en steglös skala.
- Det finns så mycket förutfattade meningar – rena missuppfattningar – om hur världen ser ut, inte minst i skolan. Vi måste jobba med att spränga dessa, säger Hans.

För att konkretisera det kunskapsgap han talar om inleder han lektionen med ett test, där han visar upp fem landpar på storbildsskärmen. Elevernas uppgift blir att gissa vilket av de två länderna i varje par som är fattigast om man ser till BNP. Att alla i klassen klarar av att pricka in Afghanistan som ”förlorare” i ”kampen” mot USA är kanske inte så konstigt, men sedan blir det genast knivigare. Det visar sig att inte en enda av eleverna tror att Australien har högre BNP än Sverige, eller att Ekvatorial Guinea enligt denna mätmetod är rikare än Danmark. Efter den sistnämna insikten blir det lite oroligt i klassrummet.
- Men Sverige och Danmark ligger ju i Europa, säger en av eleverna.
Hans berättar för klassen att det finns många elever med långt högre utbildning än dem som gått bet på uppgiften. Idén till sitt test har han nämligen lånat från Gapminders upphovsman Hans Rosling – professor i folkhälsovetenskap vid Karolinska institutet. Rosling har tidigare gjort liknande experiment med sina MVG-elever för att understryka behovet av den pedagogiska resursen.
- De eleverna fick bara ihop 1,4 rätt av 5 i snitt, och de ska ju ändå vara Sveriges elit bland studenter. Om det varit apor som valt mellan två bananer så skulle de fått ihop 2,5 rätt i snitt, poängterar Hans, och klassen skrattar.
Hans understryker att han inte tycker att det är konstigt att det här kunskapsgapet finns i skolan. Inte heller han vågade jobba på allvar med globala frågor som fattigdom och hälsa tidigare. Att arbeta med statistik utifrån siffror och tabeller är tungrott och kräver avancerade abstraktioner av eleverna. Men för Hans har arbetet med Gapminder varit förlösande. Mjukvaran visualiserar statistiken i lättillgänglig grafik, i vilken man själv kan styra vilka länder och fenomen – barnadödlighet, medelinkomst, nationella resurser, osv – som man vill studera för stunden.
- Det är ett helt fantastiskt verktyg faktiskt. Det gör att man kan konkretisera abstrakta resonemang för eleverna. Utifrån de insikter man får av det här tror jag man kommer att föra helt andra, mer nyanserade diskussioner i historia och samhällskunskap. Varför ser det ut som det gör i Afrika? Varför är USA så rikt? Och så vidare. Detta är en bra ände att börja i för att förklara världen, säger Hans.

Vid en dator sitter en grupp elever och testar Gapminders mest ”lekfulla” komponent – Dollar Street. Det är en interaktiv resa längs en gata där de fattigaste bor i ena ändan och de rikaste i den andra. I varje hus på gatan kan man stanna till för en digital rundvandring i form av 360-graders panoramavyer, och filmade intervjuer med ägarna. I ena stunden befinner sig eleverna rakt ovanför det hål i marken som utgör utedasset i ett hus i Mbarara i Uganda, i andra bländas de av glättigt pastellkakel i ett damrum i sydafrikanska Stellenbosch.
- Fy. Där skulle inte jag vilja bo, säger en av tjejerna i klassen, om ett rum med trampat jordgolv.
- Äh, om man var skitfattig skulle man säkert ta det om man fick chansen, säger hennes kompis.
Bland de frågor som Hans vill att grupperna ska besvara under arbetet ingår många öppna sådana, frågor som kanske inte låter sig besvaras i brådrasket. Finns det någonting vad gäller fattigdom/rikedom som inte går att mäta? Vem är lyckligast längs Dollar Street?
- Om man är väldigt fattig kanske man är sjuk också och det är inte kul. Men om man bara är halvfattig och har en bra familj och så, kan man nog vara lycklig ändå tror jag, funderar en av eleverna.
Hans har själv gjort en PIM 5a om just Dollar Street, och menar att programmets visuella kraft gör det perfekt för den här typen av öppna diskussioner.
- Eleverna får använda många sinnen och intelligenser. De får information men blir inte matad med den. De måste själva skapa sin egen kunskap. Just Dollar Street är ett program man kan sätta i händerna på eleverna och bara låta dem leka, säger Hans.

Detta är dock inte någonting han rekommenderar vad gäller de andra delarna av Gapminder. Det mest centrala programmet i resursen – Gapminder world – är till exempel långt mer komplicerat. Det är här som man själv kan skapa grafer och diagram utifrån den statistik som finns i mjukvaran. Och resultatet blir i och för sig visuellt överlägset en tabell, men grafiken står alltjämnt okommenterad. Man kan följa den parallella utvecklingen av ekonomiskt välstånd och medellivslängd i ett land, men man får ingen förklaring till varför kurvorna ser ut som de gör. Hans tar Zimbabwe som exempel. Om man följer graferna för ovan nämnda komponenter där så sker en stadig förbättring under hela 1900-talet. Så ända fram till 1990, då medellivslängden plötsligt sjunker dramatiskt.
- Det här är ju ingenting som eleverna kan förväntas förstå själva. Och programmet ger inga svar. Det kanske även dröjer en stund innan man själv inser att det antagligen beror på AIDS-epidemin. Det grafiska ger en tydlighet men kräver ändå mycket av pedagogen, säger Hans.



Hans har nu jobbat med Gapminder i två och ett halvt år och understryker vikten av att skaffa sig en djupare förståelse för de globala frågorna innan man börjar arbeta i sina klasser. Att sitta och laborera själv med Gapminder, och leka och utforska dess möjligheter, menar han är ett bra sätt att öppna sina egna ögon inför kunskapsgapet.
- Jag tror det är bra att känna sig ganska säker själv, innan man börjar arbeta med det här i klassrummet.
Det finns dock ingen anledning att låta sig avskräckas, enligt Hans. Så fort man tagit sig över den första tröskeln så inser man att Gapminder är ”ett litet guldkorn som glimmar i mörkret”, som han uttrycker det.

(Gapminder är en svensk stiftelse som startades 1998 av Hans Rosling, professor i folkhälsovetenskap vid Karolinska institutet. Den pedagogiska resurs stiftelsen tagit fram har inget vinstdrivande syfte, och är alltså gratis och fri för användning. Mjukvaran bygger på öppen, offentlig FN-statistik).

Kontaktinformation: Hans Johansson, Kinnarpsskolan Falköping.
E-post: hans.johansson@edu.falkoping.se


 

Artikelförfattaren Nils Sundberg är mediautbildad på Alströmergymnasiet i Alingsås, bor i Göteborg, arbetar som musiker, frilansfotograf och skribent.
E-post: nils@hjartatsorkester