Rörliga bilder från en satellit på skärmen; jordens blågröna nyanser mot en bottenlös rymdfond. Kameran zoomar in. Dess blick riktas mot den topp på vårt klot som ligger allra närmast himlen – Mount Everest. I en långsam panorering visas utsikten från den för människan så svårtillgängliga sista utposten.
- Här står jag på Himalayas högsta topp. Det är lite jobbigt att prata här uppe, för det blåser så mycket, kommenterar speakerrösten de hisnande vyerna.
Mikrofonen knastrar. De dödliga vindarna på 8848 meters höjd susar i membranet.
- Därför kör vi nu ett förinspelat inslag istället, fortsätter reportern, med uppenbart ansträngd röst.
Klass 8 på Kinnarpsskolan i Falköping arbetar med ett projekt där den fria resursen Google Earth används för att levandegöra presentationer av elevernas nyfunna kunskaper i geografi. Varje grupp har fått välja ut ett område på jorden att studera och presentera för sina klasskompisar i en kort film.



Google Earth är en digital avbild av jorden från ovan, framtagen med hjälp av satellitbilder. Tekniken gör att man snabbt kan orientera sig mellan olika platser på klotet och zooma in detaljer ända ner till gatu- och bäcknivå. Många av världens mer kända områden har också återskapats i 3D, vilket gör det möjligt för användaren att simulera flygturer mellan skyskraporna i New York, pyramiderna i Giza eller – som idag på Kinnarpsskolan – bergstopparna i Himalaya.
- Det är ett oerhört fascinerande verktyg. De rörliga bilderna och interaktiviteten gör att eleverna verkligen kan få en uppfattning om hur det känns att vara där, till exempel i kylan uppe på Mount Everest. Det blir mycket mer levande än ett foto i en bok, säger Johan Lindwert, pedagog på Kinnarpsskolan.

En av grupperna i klassen gör en film om republiken Island. I Google Earth har eleverna placerat ut så kallade ”bokmärken” vid de platser på ön de är intresserade av, och sedan låtit programmet animera en resa mellan koordinaterna. Den evigt regnbågsinramade Gullfoss bevärdigas med ett stopp, liksom varma källor, geisrar och naturligtvis huvudstaden Reyjkavik. Vid varje av resans delmål görs ett uppehåll för stillbilder och speakertexter som berättar mer om just det området.
- Vulkanerna på Island bildas när kontinentalplattorna glider isär, och magma tränger upp ur sprickzoonerna. Ett vulkanutbrott är bara en liten del av den långsamma processen, kommenterar speakern bilder av en pulserande, upphettad massa.
- Vulkanutbrott är rätt häftigt faktiskt. Dramatiskt. Det här med Google Earth är roligare än annat geografiarbete. Man får sätta ihop sin egen grej, göra sin egen resa. Och det är lättare att komma ihåg nåt som är roligt, kommenterar en av killarna i gruppen.
Faktagrunden till speakertexterna har eleverna inhämtat från böcker och källor på nätet, men vissa kunskaper tror Johan Lindwert är mer direkt kopplade till laborerandet med Google Earth.  Som exempel tar han upp fenomenet korvsjöar, vilket fascinerat den grupp i klassen som arbetar med Amazonas regnskogar. Korvsjöar är tidigare delar av slingriga vattendrag som isolerats när till exempel en flod bildat en ny fåra. Med hjälp av Google Earth har eleverna i egen takt kunnat följa Amazonflodens ålande genom den täta grönskan, zooma in områden där korvsjöarna ligger tätt och diskutera varför floden ändrat sitt flöde just där.
- De har verkligen suttit och lurat på det där. Intresset för korvsjöar brukar vara svårt att väcka annars, men med det här verktyget har det uppenbarligen varit fascinerande. Jag tror det beror på att det blir så visuellt och tydligt för dem, och att allting sätts i ett sammanhang, säger Johan.

För att Google Earth ska bli extra levande återskapas nu fler och fler av jordens mer kända områden i 3D. Johan demonstrerar programmets flygplanssimulator på storbildsskärmen. Efter bara några sekunder befinner han sig vid den 222 meter höga Hooverdammen i USA. Kameran glider sakta fram över kanten på dammvalvet och uppenbarar den enorma sjö som bildats bakom den.
- Förut fanns det bara platta stillbilder där man inte fick någon känsla alls för perspektiv. Ofta såg man kanske bara en liten, liten del av sjön. Det här ger en mycket djupare förståelse för vad det egentligen innebär med ett dammbygge. Det är en helt ny lärmiljö man skapar, säger Johan.
En av anledningarna till att han börjat använda Google Earth i sina klasser är just att han vill väcka elevernas upptäckarlusta. Även om det fysiska resandet ökat dramatiskt under de senaste decennierna – och världen på så sätt kommit närmare människor – tvivlar Johan på att den egentligen blivit större för särskilt många. All-Inclusive-hotell i turistparadis blir allt vanligare, och upplevelserna där är ofta likriktade och strömlinjeformade.
- Tänk om detta kunde väcka ett intresse hos eleverna att se mer. Att kanske gå in och tjuvkika i förväg på ett ställe de ska åka till. Att börja fundera över vad som faktiskt finns bortom de där bergen, säger Johan.
Kinnarp ligger en bit från de största metropolerna, och när Skolverket kommer på besök vänder sig en av eleverna om i korridoren och frågar Johan:
- Vem är han? Han ser cool ut. Är han en sån där stadsmänniska?
- Världen är rätt liten här på landet. Många har inte en aning om hur det ser ut där ute, ler Johan efteråt.
Flera av eleverna uttrycker också en direkt önskan om att få vidga sina vyer. En av tjejerna i klassen berättar att hon aldrig varit utomlands men längtar efter att resa ”vart som helst”. Och även om inte en tripp i Google Earth kan jämföras med en riktig upptäcktsresa verkar eleverna uppskatta färdmedlet. Framför allt som kunskapskälla.
- Detta är mycket mer levande och bättre än en kartbok. Där är ju jorden helt platt, kommenterar en av dem.

Google Earth är en dynamisk resurs som hela tiden uppdateras, med bättre satellitbilder, 3D-miljöer och direkta länkar till faktaartiklar i Wikipedia. En av de funktioner som Johan ser mest potential i vad gäller framtida skolarbete är de historiska kartor som börjat kopplas till programmet. Kartorna kan läggas i ett eget lager ovanpå den moderna satellitbilden och göras transparenta. På så sätt blir det möjligt för användaren att betrakta hur till exempel första världskrigets skyttegravar plöjde genom landskapet, och jämföra med hur det ser ut på de platserna idag. Spår och mönster i jorden på de moderna flygbilderna får plötsligt en historisk rymd.



- Jag älskar detta. Hur man kan få allting att hänga ihop och visa eleverna ett djup och en helhet. Hur man kan koppla samman nutida geografi med historia, ett ämne där man tidigare mest haft tillgång till texter och svartvita bilder, säger Johan.
En annan utveckling på nätet som gjort multimediala skolarbeten mer attraktiva i hans ögon är den enorma expansionen av Creative Commons-material. Creative Commons är mediafiler – för det mesta bilder – som är fria att ladda ner och använda för den som inte har kommersiella syften. Bilderna kan ofta vara direkt kopplade till exempelvis Wikipedia, och alltså lätta att hitta för eleverna när de surfar efter information till sina arbeten.
- Det här har blivit väldigt stort och måste spridas till Sveriges lärarkår. Vi måste kunna använda bilder från nätet med våra elever, annars kommer de uppleva det som två skilda världar. Många lärare tar idag bilder fritt från nätet, utan att veta om att de bryter mot lagar. Att sprida kunskapen om Creative Commons är ett bra sätt att få lärare att ha respekt för upphovsrätten, säger Johan.

Amazonasgruppen i Johans geografiklass sitter i ett avskiljt rum och sätter speakerröster till sin film. Ljudspåren spelas in i gratisprogrammet Audacity och förs sedan över till MovieMaker, där den färdiga filmen produceras. Här sammanfogar eleverna de rörliga bilderna från Google Earth med tal, musik och stillbilder. Det är ett avancerat pussel som måste läggas för att ljud och bilder ska stämma överens och skapa rätt stämning.
- Floden för med sig lera och grus och sand och såntdäringa. Ähhh… , läser en av eleverna från ett manuspapper.
- Jättebra, men det där sista ähh:et måste vi klippa. Det låter ganska osäkert, kommenterar kompisen som sköter inspelningen.
Efter en stund har tveksamheten lokaliserats utmed ljudkurvan och snabbt klippts bort.
- Så, hur blir det nu?
- Det är ganska många olika saker att göra för att få ihop det. Skriva texter, spela in, klippa, sätta musik. Men det är ju det som är kul också, att man får pussla ihop allt själv, säger killen som just lagt sin officiella speakerröst åt sidan.
Johan menar dock att de flesta av hans elever nu börjar bli så luttrade i arbetet med digitala verktyg och multimediala presentationer att tekniken i sig inte längre räcker för att väcka deras intresse. Den har blivit en naturlig del av deras värld, och kraven på innehållet har därför åter hamnat i fokus.
- Förut var det lättare att få med sig eleverna bara genom att föra in rörliga bilder och ljud i klassrummet. Nu tror jag inte de tänker så mycket på det. De har blivit vana medieskapare, och det krävs alltså att jag som pedagog knyter ihop allt på ett intressant sätt för att de ska vara engagerade. Vad man gör med tekniken har blivit det viktigaste igen. Vad som gör varje verktyg bra på sitt sätt. De här filmerna är ju bara en av många redovisningsformer, säger Johan.

Kontaktinformation: Johan Lindwert, Kinnarpsskolan Falköping
E-post: johan.lindwert@falkoping.se


 

Artikelförfattaren Nils Sundberg är mediautbildad på Alströmergymnasiet i Alingsås, bor i Göteborg, arbetar som musiker, frilansfotograf och skribent.
E-post: nils@hjartatsorkester.se