Blir man bättre på att tolka innehållet i film och tv bara för att man tittar ofta? På Gunnaredsskolan är man tveksam. ”Bara för att man äter mycket så blir man ju inte kostexpert”, analyserar Sergio. Han och de andra fritidspedagogerna sår nu ett frö till medieförståelse redan hos de yngsta eleverna på skolan.
Fritidshemmet Solen lapar idag i sig ljus från sin namne. Det gassar rejält där jag och Bengt Carlsson står ute på gården och pratar om film och foto. Han berättar kort om deras projekt att få eleverna att förstå hur man ofta förvränger och ”fuskar” med verkligheten i media. Efter ett tag är han tvungen att avbryta samtalet och diskutera med en kille som springer förbi med en bandyklubba i högsta hugg.
Det har tydligen varit bråk tidigare under dagen och eftersom fritidshemmet har en mycket nära koppling till skolan så får Bengt och de andra ofta agera problemlösare. Annars är det lugnt och fridfullt där vi står. Eleverna har inte kommit än. De brukar dyka upp runt ett och stanna fram till fyra. Det är också till dessa timmar på eftermiddagen som man valt att förlägga det arbete med film- och bildanalys som man länge haft i åtanke.
Gunnaredsskolan är en 0 – 3-skola och eleverna som kommer till Solen är således mellan sex och nio år gamla. För många framstår detta kanske som en väl tidig ålder att börja luttras i mediegranskning, men Bengt är av en annan åsikt. ”De är ju inte för unga för att titta på tv. De flesta av våra elever gör det väldigt mycket och jag är säker på att det har en stark inverkan på dem”, säger han och minns hur det var när kabelteven kom till området i mitten av 80-talet. Då såg han hur slagsmålsmönstret förändrades över en natt när Wrestling-programmen började gå. ”Jag vill inte moralisera men jag tror verkligen att det man ser påverkar hur man tänker och agerar”.
Bengt menar också att det verkar finnas en utbredd åsikt att barnens stora konsumtion av media också gör att de bättre förstår sig på den, att de själva lär sig se igenom effekterna och inte tar till exempel våldet på allvar. Han ser skeptisk ut när han säger det.
”Vi gjorde en övning i det här projektet där vi monterade in Sergios ansikte i en bild på en liten leksaksdinosaurie. Det såg väldigt overkligt ut. Men när vi visade den för barnen så var de flesta övertygade om att det var på riktigt och att han helt enkelt hade tagit på sig en Godzilla-dräkt”. Jag får reda på att just Sergio har en stående kommentar så fort den här diskussionen kommer upp: ”’Bara för att man äter mycket blir man ju inte kostexpert”.
Det är genom små bild- och filmexperiment, som det med dinosaurien, som man på Solen försöker visa eleverna att det som händer på tv och film inte nödvändigtvis sker i verkligheten. I ett av de första utgick man från en bild på en skog, tills synes belägen någonstans i det inre av Värmland. Man visade fotot på storbild för eleverna och spelade spöklik musik i bakgrunden. ”Huh, i den skogen skulle jag aldrig vilja gå in”, sa en av pojkarna i publiken. När man sedan bytte musik till en glad calypso ändrade han dock uppfattning: ”Den skogen vågar jag gå in i! Men då är det ju musiken som gör det!”. Bengt ler när han berättar: ”Han insåg hur man använder ett av filmens viktigaste verktyg med en gång”. Man har också gjort flera experiment med rörliga bilder och varje gång förstår eleverna lite mer av de bakomliggande funktioner som bestämmer hur man upplever det man tittar på. Visningarna och diskussionerna har man förlagt till gympasalen, där man har storbildsskärm och skolans bästa ljudutrustning. ”Den stora anledningen till att vi har kunnat starta upp det här projektet just nu är ju att tekniken har gjort såna framsteg. Vi har digitalkamera, dator och en projektor som vi kan visa våra små filmer och experiment med. Det här hade aldrig gått att göra tidigare”, menar Bengt.
Klockan blir ett och eleverna börjar trilla in. Om det var lugnt innan så blir det desto livligare nu. Sergio går iväg med en av dem som varit inblandade i bråket för att reda ut vad som egentligen hänt. De andra samlas runt mig och Bengt och undrar vad jag egentligen gör där. Ska jag börja jobba där? Jag berättar att jag har kommit för att titta på när de gör en av sina små filmer och då blir de ivriga. Det finns flera aspiranter på att få sitta vid datorn, men det är Josef som står först på tur. Det är ett enkelt litet bildspel som han får knåpa ihop efter Bengts instruktioner. Tre bilder ska flätas samman i en följd och ackompanjeras av musik och elevernas egna röster.
Att själv använda kameran och göra egna filmer är naturligtvis ett annat bra sätt att lära sig att förstå vad det finns för möjligheter med mediet. På Gunnaredsskolan gjordes tappra försök med videokamera under många år. Man dokumenterade de pjäser som sattes upp under skolans dramaprojekt och försökte även göra korta spelfilmer, men det var krångligt och tidsödande. Tillgången till videoredigering fanns till exempel bara i ett kulturhus någon kilometer bort. ”Ja, vi försökte på en massa sätt, klippte mellan kamerorna och så. Det blev så klart inget vidare. Men när den digitala tekniken dök upp kände vi att vi äntligen kunde börja förverkliga våra planer på riktigt”, berättar Bengt.
Den första bilden är ett foto på Josef som tas av Lina som står bredvid. Hon håller kameran i ett stadigt grepp och trycker av ett par gånger. ”Jag låter alltid eleverna sköta fotograferingen själva”, berättar Bengt, ”de vet att kameran är svindyr och är alltid försiktiga. Och så tar de ju fantastiska bilder. De är inte alls lika låsta vid hur det ska se ut som vi vuxna”. Josef ställer sig bredvid Lina och tittar hur det blev på displayen. Ett par av bilderna är lite suddiga men den tredje är bra och Josefs sneda leende skulle charma vilken svärmor som helst. Bengt för snabbt över leendet till datorn och visar hur man lägger in det i MovieMaker. Sedan blandas favoritfärg och Josef får hämta ner en bild på det djur han tycker mest om, renen, från en bildbank med fria rättigheter. MovieMaker är ett populärt redigeringsprogram där man på ett snabbt och enkelt sätt kan flytta sina filmklipp längs en tidslinje och ha flera ljudspår samtidigt. Man kan alltså lägga in både musik och tal till sina bilder. Och det ska även Josef få göra, men inte just idag. Han ser nöjd ut ändå. Hans ansikte, det mörkblå fältet och renen avlöser varandra med femsekundersintervall. ”Det här är ju väldigt basic”, säger Bengt, ”men jag tror att det är bra att börja i det lilla så att det blir av. Tanken är att vi ska bygga på de här små självbiografierna med fler bilder och ljud sen. Det här är ju bara ett frö som vi sår.
Och tanken är naturligtvis att det fröet ska växa och gro. Bengt och de andra försöker hela tiden entusiasmera de andra pedagogerna på skolan, så att det hela sprider sig. Man vill även utveckla den egna verksamheten. Än så länge har det blivit något lite speciellt varje gång dator och projektor ska plockas fram och det vill man komma ifrån. ”Det har varit mycket sjukdom hos oss här i vår så vi har varit kort om folk. Till hösten kommer vi ha mer tid. Då ska det här ska bli en del av vår vardag. Vi har massor av idéer”, avslutar Bengt.
Och även om elevernas intresse runt datorn är stort när vi har den framme så är det många andra saker som också lockar. Fritidsverksamheten fortsätter livligt när vi börjar packa ihop. Bandyklubbor och hopprep hämtas. Skärmen slocknar men dock inte ljuset som idag lyser starkt på Solen.
Vill du veta mer om arbetet kan du läsa arbetslagets Lus@it rapport och ta del av deras presentation i filerna till höger.
Kontaktperson Gunnaredsskolan: Bengt Melander Carlsson
E-post: bengt.melander.carlsson@gbgsd.se
Nils Sundberg, mediautbildad på Alströmergymnasiet i Alingsås, bor i Göteborg, arbetar som musiker, frilansfotograf och skribent.
E-post: nils@hjartatsorkester.se