Ljudreportage är ett roligt och bra komplement till traditionella presentationer och stärker de elever som har svårt att formulera sig skriftligt. Det ger också eleverna variation i arbetet och kunskap om olika sätt att nå ut med information.
Genom att använda multimedia i undervisningen får eleverna träna olika uttrycksformer. Med hjälp multimedieprogram eller via Internet på skolans webbsida har de under åren visat sina arbeten i form av böcker, affischer, ljud eller rörlig bild.
För mig har det alltid varit viktigt att ta till vara elevernas arbeten så att de får verkliga och tydliga mottagare och att arbetet därmed känns meningsfullt och roligt. En presentationsform vi arbetat med är att göra ljudreportage som vi publicerar på Internet.
Så här har vi gjort
Arbetet började med att eleverna samlade och sammanställde information. De förberedde sin redovisning som skulle spelas in på ett ljudprogram på datorn eller på mp3-spelare. För att göra ett bra ljudreportage måste de vara väl insatta i sitt område. De hör själva direkt om de inte kan, eller förstår, sitt område. Under klassens gemensamma redovisning spelas ljudreportaget upp och efteråt kunde jag som lärare och de andra i klassen ställa frågor eller diskutera kring innehåll och upplägg. Eleverna har alltid tyckte att det är kul att nå ut med sina ljudreportage till andra och därför har vi lagt ut dem på webben.
Enkelt att både producera och publicera
Det är enkelt att publicera ljud på Internet. På Multimediabyråns hemsida kan man för skolbruk hämta ljud och musik gratis.
Tema yrken i 2-3 C
Tillsammans med eleverna i klass 2-3 C på Forshällaskolan har jag arbetat med tema yrken. Vi skrev listor över yrken och kom fram till att det fanns många spännande yrken vi ville veta mer om. Vi bestämde att alla skulle göra en bok om yrken och skrev en lista över vad en sådan bok kunde innehålla – det blev allt från intervjuer till elevernas egna drömyrken.
Yrket brandman fascinerade många av eleverna, kanske på grund av att vi i klassen talat mycket om diskoteksbranden i Göteborg. Det var naturligt att knyta an till yrket brandman och se en film om detta. Efter filmen skrev vi tillsammans en text om en brandmans arbete och utifrån det kom generella frågor fram som eleverna kunde använda när de skulle skriva om andra yrken.
Eleverna ville göra intervjuer och vi beslutade att de skulle intervjua någon i familjen. Tillsammans skrev vi frågor och intervjuerna gjordes hemma som läxa. Christoffer spelade dessutom in intervjun.
Arbetet pågick under några veckor och böckerna blev klara och ställdes ut i korridoren. Eleverna fick visa och läsa upp valda delar av sin bok under klassens samlingar. När alla tvåor hade visat och läst sina böcker kände både eleverna och jag att vi behövde variation. När vi hade halvklass och jag var ensam med treorna lyssnade vi på Christoffers bandade intervju med sin pappa och idén om att göra ett radioprogram kom upp.
Treorna blev radioreportrar
Det var inte svårt att förvandla treorna till att bli medarbetare på en fiktiv ”radioredaktion”. Jag ställde frågor som vi tillsammans försökte besvara. Hur tror ni att man gör radio? Hur tror ni man arbetar på en radioredaktion? Vi har material som vi ska presentera, på vilka sätt kan vi göra det, så att det blir ett intressant radioprogram?
Att alla skulle göra som Christoffer var uteslutet. Intervjuerna med föräldrarna fanns redan i textform i böckerna. Det fick bli att härma sin mamma eller pappa i en låtsad intervju. Eleverna fick öva två och två. Det gällde att dels leva sig in i rollen som sin mamma, pappa eller mormor, dels veta vad de hade för yrke och vad de gjorde om dagarna. Några ville hellre berätta om sina drömyrken och de fick bilda en egen grupp och intervjua varandra. Eleverna tyckte det var roligt. Jag skyndade på det hela och sa att det skulle vara klart för inspelning samma förmiddag. Medan barnen övade tog jag in dem två och två i ett grupprum för inspelning, allt eftersom de blev klara. De som väntade fick fundera ut vad den som skulle presentera just deras inslag skulle säga och titta på varandras böcker. Jag betonade att man inte kunde öva nog. Väl i grupprummet fick den ena intervjua den andra och vi tog om eller tog paus allt eftersom det behövdes. Jag skötte datorn och talade om vad jag gjorde när jag klippte och klistrade i ljudprogrammet. Jag visade hur man kunde klippa bort saker man inte ville ha med och sparade sedan varje intervju i formatet wav. Det tog en förmiddag mellan 8.30-11.00 för eleverna att träna och spela in på datorn. När eleverna gått hem lyssnade jag på alla intervjuer och redigerade det vi inte hade hunnit med under dagen.
Andra arbetspasset
När vi hade halvklass gången därpå samlades alla runt ett bord likt en ”radioredaktion”. Återigen låtsades vi att vi arbetade på en radiostation. Vi gick igenom förra veckans arbete och diskuterade vad som återstod innan programmet var klart för sändning. Efter en stunds diskussion och några ledfrågor från mig kom barnen fram till att vi behövde:
1. ett namn på programmet.
2. några som presenterade alla intervjuer (programinslag).
3. bestämma vilka som skulle vara programledare.
4. ett manus så att programledarna skulle veta vad de skulle säga.
5. sätta ihop alla ljuden.
Jag lät barnen förstå att det som tog mest tid var att skriva manus och efter en stunds ”idékläckning” kring tänkbara namn startade manusskrivandet. När arbetspasset var slut fanns en lista med förslag på namn, det var bestämt att Christoffer och Sara skulle vara programledare och jag hade lovat att klippa ihop alla ljuden när manuset var inspelat.
Tredje arbetspasset
Gången därpå röstade eleverna fram namnet Salt och Peppar om yrken och programledarna spelades in medan de andra lyssnade. Vid några tillfällen fick de andra vara aktiva genom att programledarna frågade några ur ”publiken”. Programmet var klart. Själv fick jag klippa in programinslagen, spara hela programmet och lägga ut det på hemsidan.
Programmet skulle spelas upp för hela klassen. För att tvåorna skulle få en känsla för det vi gjort lät jag dem redovisa sina arbeten om djur i Afrika på nästa pass i halvklass. Det var nästan samma procedur med dem, de fick först öva två och två och därefter spelade vi in medan resten av gruppen lyssnade. De var apor som berättade om varandra, de var fågelexperter och så vidare. Till sist fick de också spela in var sitt oljud bara för att det var så kul.
Hela klassen lyssnade på Salt och Peppar om yrken, och tvåornas ”fristående programinslag” med oljud. Spänningen var stor. Elevernas ögon lyste när de hörde sig själva och det märkes att de njöt av att vara i centrum för en kort stund. Alla skrattade gott åt tvåornas oljud och när vi summerade det hela tyckte alla att det varit kul.
– Det var svårt att låta som pappa, tyckte en elev.
– Det vore kul att intervjua någon på radion och se om dom gör som vi gjorde, tyckte en annan.
Tankar efter arbetet
Som lärare kände jag stor lycka när jag såg elever som var glada och stolta över sina arbeten och nyfiket frågade hur saker och ting fungerade. Att var och en blev uppmärksammad och därmed stärkte sin identitet och självkänsla var viktigt för mig. En misslyckad inspelning går att göra om och ger förståelse för att det är tillåtet att misslyckas. Jag tror det gör eleverna gott att se att de själva kan producera och nå ut med sina alster, att de kan använda tekniken genom att själva skapa istället för att konsumera färdiga program.
Kanske får de en förståelse för att det är någon som också har gjort det program de lyssnar på i radion hemma? Vad har den personen för tanke eller budskap med sin produktion?
Efter detta första program med 2-3C har jag lärt mig att ett manus ibland styr så mycket att det spontana försvinner. Det är synd. Nästa gång låter jag kanske eleverna enbart ha stolpar när de ska spela in eftersom det annars är lätt att bara läsa innantill. Eftersom intervjuerna redan fanns i böckerna tyckte jag det var dumt att slösa tid på att skriva nya manus. Det är viktigt att eleverna får tid att öva innan, men det får inte vara så lång tid så att entusiasmen försvinner.
Jag tror att vårt efterarbete med ljudreportage gav treorna en bättre förståelse för vad de hade skrivit i sina böcker om yrken. När de själva fick öva på att berätta om det och spela in i mammas eller pappas yrkesroll fick de en djupare förståelse för föräldrarnas arbeten. De lyssnade också aktivt på sina kamrater, vilket kanske bidrog till ytterligare förståelse. Erfarenheten av tvåornas korta presentationer som gjordes under en 40 minuters lektion är att man kan ta tillvara elevernas forskningar genom att producera ett kort radioprogram. Fördelen att spela in är att man kan gå tillbaka till inspelningen och uppmärksamma tal- och läsutvecklingen. Med texten i hand har man ett bra underlag för att se vad som skett även i skrivutvecklingen.
Eva Marsh är utbildad grundskollärare Sv/SO 1-7.
E-post: eva.marsh@skolverket.se