För bildläraren David Raquette i Alvesta är undervisningen i rörlig bild lika viktig som den i teckning och skulptur. På varannan av hans lektioner får eleverna analysera och skapa egen film, allt för att lära sig förstå hur de påverkas av det som visas på tv och bio.

Karl och Robert sitter i bildsalen på Prästängsskolan och lockar fram nya former ur gipsklumpar. Idag har de ”vanlig” bildlektion och skulptur på schemat. Gipsdammet som täcker deras händer, och långsamt letar sig upp längs underarmarna, är synnerligen verkligt och tredimensionellt. Men de pratar istället om filmens illusioner.
- Jag gillar Stanley Kubrick, berättar Karl, han gör så grymt snygga rullar. Jag ska gå filmgymnasium efter det här sen så för mig är det ju jättebra att vi har så mycket sån undervisning redan nu.
  
Hans lärare David Raquette påpekar att inte alla är lika positiva som Karl, att det finns de som tycker att filmskapande och filmanalys inte borde vara en del av bildämnet.
- Men enligt mig är det verkligen det. De flesta eleverna tittar väldigt mycket på tv och film idag och det är en stor del av deras bildintag. De måste lära sig att se igenom filmerna och förstå hur de påverkas av dem och varför. För Karl och Robert är rörlig bild ett specialintresse. David försöker ge lite extra uppmuntran åt dem som vill arbeta med film senare i livet, men han menar att undervisningen är precis lika viktig för alla.
- Nästan alla är ju filmkonsumenter och även de som är minst intresserade måste kunna reflektera över vad de ser.

Undervisningen i rörlig bild har två avdelningar, dels filmanalysen och dels det egna skapandet. På filmanalysen visar David collage för eleverna från filmer inom olika genrer och samtalar om hur man på olika sätt kan välja att föra fram sina budskap. När Ridley Scotts ”Gladiator” kom för några år sedan satte han till exempel ihop ett Gladiator-collage för att visa på hur genren förändrats genom historien. Detta sätt att arbeta kräver naturligtvis en viss kunskap och ett intresse från läraren själv.
- Det underlättar så klart att jag tycker väldigt mycket om film själv. Det gör det enklare att få eleverna entusiastiska inför det här, menar David.
I undervisningen ingår det också att varje elev ska se en egen film och göra en skriftlig analys utifrån vissa grundläggande frågeställningar. Vad de vill titta på bestämmer eleverna helt och hållet själva.
Torbjörn valde den omtalade actionrullen ”The fast and the furious”.
- Jag tycker väldigt mycket om bilar, avslöjar han blygt.
Karl förkovrade sig istället i den lite tyngre framtidsskildringen ”A Clockwork orange”. Det är hans favorit bland Kubricks filmer.
- Det är intressant att se hur de unga ger sig på de gamla och vad det leder till, menar han. David Raquette har valt att inte alls lägga sig i elevernas val i det här arbetet. Hans mål är inte att få någon att titta på ”bättre” film. Han vill inte moralisera.
- Jag lägger inte någon värdering i elevernas val, det är ju alltid någon som har gjort de här filmerna och som har en idé med dem. Det jag vill bidra med är istället tanken att i vilken film man än väljer att se så finns det alltid nånting att reflektera över, någon intressant detalj.   
 
För att ytterligare öka elevernas intresse för filmens funktion och påverkan får de också skapa egna alster i grupp. I sjuan samarbetar man med samhällskunskapen och låter filma en iscensatt rättegång. Det menar David är ett bra sätt att börja arbeta med film som han vill rekommendera. Det kräver inte så mycket av det tekniska och alla scener kan tas i samma rum.
I åttan gör man sedan lite mer avancerade historier där också svenskundervisningen blandas in när det kommer till att skriva synopsis och bildmanus. När förarbetet är klart får eleverna själva filma och producera. Den digitala tekniken har gjort detta möjligt i långt större utsträckning.
- Förut var det ju så svårt att få tillgång till redigeringsrum så vi fick klippa i kameran. Det hade ju sin charm men nu blir det mycket bättre och alla kan jobba samtidigt vid var sin dator, säger David.
Han menar också att det digitala arbetssättet gjort det mycket lättare att komma närmare ett resultat som liknar ”riktiga” filmer och tv-program. Det gör eleverna inspirerade.
- Förarbetet – idéerna och manusförfattandet – är alltid det viktigaste när man gör film. Fast om man kan nå ett proffsigt slutresultat så ökar det naturligtvis motivationen att börja jobba.   
 
Karl och Robert är inte alls nöjda med det resultat de nådde med sin första filminspelning tidigare under terminen. De tyckte det var svårt att samarbeta i sina grupper och att få igenom sina idéer. Men trots att filmskapandet i stort sett alltid involverar många människor och viljor så har de inte blivit avskräckta.
- När jag blir äldre vill jag göra en film med någon mening i, berättar Karl. Det ska vara nåt som påverkar, typ som ”Lilja-4-ever”, fast jag tyckte att den var rätt dålig. Det måste vara både mening och tempo. Precis som i ”Clockwork orange”.   
 
Kontaktperson Prästängsskolan David Raquette
E-post: david.raquette@kommun.alvesta.se 

Artikelförfattaren Nils Sundberg är mediautbildad på Alströmergymnasiet i Alingsås, bor i Göteborg, arbetar som musiker, frilansfotograf och skribent.
E-post: nils@hjartatsorkester.se