Varje helg mår Nisse som en prins. Han får ständigt stå i rampljuset. Kamerablixtarna förevigar hans minsta rörelse. Men efter fotosessionerna händer det ofta att Nisse känner sig lite utmattad. Då kan han behöva ett stort mål mat, en mjuk säng eller - varför inte - några varma, uppmuntrande ord. På Hills förskola arbetar pedagogerna empatiskt med sina digitala verktyg.

Hills förskola ligger i Alingsås och är en relativt liten avdelning med för tillfället femton elever. Under de senaste månaderna har dock korridorerna här fått husera ännu en återkommande gäst, en kortvuxen person som de andra eleverna döpt till Nisse. Nisse är en decimeterhög docka med brun kalufs, mörkblå mössa och kortbyxor som understryker en spelevinks leende. Han agerar huvudperson i ett projekt som pedagogerna på förskolan driver för att stärka sina elevers självkänsla och empatiska förmåga.

- Nisse är liten och måste bli omhändertagen. Han behöver omtanke och värme för att må bra, men också äventyr, säger Gerd Andreasson, en av de ansvariga pedagogerna.
- Projektet handlar om att lära barnen att förstå andra människors känslor, och på så sätt också sina egna. Om att kunna sätta ord på dem, berättar Gerd.
Varje vecka får någon av eleverna därför ta med sig Nisse hem som gäst över helgen. Tanken är att han ska vara med under alla familjens aktiviteter och att de gemensamma upplevelserna ska dokumenteras med hjälp av en digitalkamera som följer med hem i Nisses ryggsäck.
Marianne Tollén, en annan av Hills pedagoger, berättar att man understrukit vikten av att barnen får bestämma vad som ska fotograferas - även om de själva ofta vill vara med på bilderna och föräldrarna alltså måste agera kameramän.
- Det är viktigt att det är bilder som barnen har lust att berätta till. Det här projektet är till för att stärka dem, för att de ska våga stå i centrum. För att de ska känna: ’Detta är jag, detta är mitt liv. Jag duger’, säger Marianne.
Efter helgen får den elev som varit värd för Nisse berätta fritt till sina bilder inför kompisarna under en gruppsamling.

 
Nisse är mycket populär bland barnen på Hills förskola. Om man tittar på bilder från hans tidigare hembesök förstår man att han alltid blir mottagen som en hedersgäst. Han bjuds på kungliga middagar, dras in i dramatiska äventyr och bäddas ner i sängar vars dunlandskap han knappt kan se änden på. Men han får så klart en rejäl dos av vardagligt familjeliv också.
Idag är Nisse på väg hem till Alex. Hans mor Marie har hämtat honom och hans bror Kevin med bilen. Alex har packat ner Nisse i en grön miniryggsäck men kommer snart på att detta knappast är ett tryggt sätt att färdas i trafiken.
- Det är bra, alla måste ha säkerhetsbälte, säger mamma när Alex placerar dockan på det nedfällda armstödet i mitten av baksätet och spänner fast honom där.
Det sker dock inga olyckor under färden och väl hemma får Alex en liten stund på sig att visa upp sitt och Kevins rum, som är nystädat inför besöket. Men sedan är det dags att laga mat. Nisse är i allra högsta grad medverkande till att ägg, mjölk och mjöl rörs samman till en slät pannkakssmet. Han och Alex hjälps åt att vispa.
- Ska Nisse ha mjölk eller vatten till maten? frågar mamma som håller på att duka.
Alex och Kevin turas om att fotografera stekningen, dukningen och Nisses glupska blickar mot syltburken. Efter middagen sitter alla nöjda och tillbakalutade och även Nisse verkar mätt.
- Han är lite tjock på magen, titta, säger Alex och rör med fingret över dockan. Han åt upp hela pannkakan.

Men vilan blir inte särskilt lång. Snart är det dags för äventyr och dramatik igen. En av de saker som Alex längtat mest efter med Nisses besök är han ska få hjälp med en av banorna på Ratchett & Clank, ett tv-spel där en katt med en robot på ryggen kutar runt och utför olika uppdrag.
- Nisse älskar att rädda världen, lovar Alex.
Dockan rycker i den överdimensionerade kontrollen och får verkligen stå i rampljuset i sitt hjälteskap, för Kevin har plockat fram kameran igen och fotoblixtarna viner.

Dockan Nisse deltar även i vardagslivet under veckorna på Hills förskola. Han har blivit som en levande person här. Nisse ”stämplas in” när han kommer tillbaka efter helgen, räknas med när det ska dukas och har en egen plats i sångcirkeln.
- Det är som om vi alla gått in i någon slags trans, ler Gerd. Barnen vet ju förstås att Nisse inte lever, men de behandlar honom som om han gjorde det. Vi har alla verkligen tagit honom till våra hjärtan.
Och även föräldrarna sägs vara mycket positiva till projektet. Gerd tror att det beror på att de tycker om att se att barnen kan ta hand om någon annan, någon som är hjälplös.

- Barn är ofantligt ego. Det handlar ofta bara om Jag och Mig. De har en fixering vid det. Men den som är mindre än en själv måste tas om hand. Nisse måste de helt enkelt pyssla om ifall han ska klara sig. Och de verkar må väldigt bra av att få känna sig så stora.
Projektet med Nisse är en del av en större satsning på EQ – emotionell intelligens – på Hills förskola. Under flera år har man bland annat arbetat med känslofigurer, där barnen får välja små bilder på ansikten i olika sinnesstämning när de kommit på morgonen.  Efter hand har man börjat diskutera med barnen och föra samtal om varför de valt just det ansikte de valt.
- De lär sig sätta sina känslor i perspektiv, fundera över varför de mår som de mår. Någon kanske är trött för att hon inte fick sova på grund av att lillebror skrek hela natten. De lär sig blicka både bakåt och framåt. Barn är så mycket bara NU annars, säger Marianne.
EQ handlar alltså om att stärka barnens empati, sin förståelse både för sina egna känslor och för andras. Pedagogerna här menar att empati och känslomässig självkännedom är en bristvara idag.
- Ja, den är svag hos många barn. Och det handlar alltså inte om att lära sig vara glad, utan om att acceptera sina känslor. Barnen behöver förstå att de verkligen får lov att KÄNNA vad de vill, utan att de för den sakens skull får GÖRA vad de vill.

Under förmiddagen är det samling i sång- och lekrummet. Barnen sitter i cirkel och lyssnar på Filip, 3 år, som berättar om hur han haft Nisse på besök helgen innan. Han har skrivit ut tio utvalda bilder som han går runt och visar för de andra barnen en och en. På en av bilderna sitter Filip naken i omklädningsrummet till simhallen. Han håller dockan i handen.
- Men varför har inte Nisse tagit av sig, frågar Gerd, ska han simma klädsim?
- Nisse är lite blyg, svarar Filip
Efter bildvisningen är det dags för en ”lottning” om vem som ska få ta emot Nisse härnäst. Det blir Alex som kammar hem vinsten.
- Vilken tur! Vilken tur att det blev jag! ropar Alex, och den spontana glädjen är smittsam, även om uttalandet är en sanning med modifikation.
Nisses visiter har blivit något så stort och viktigt på Hills förskola att pedagogerna numera alltid väljer ut en elev på förhand som de känner behöver lyftas lite extra just då.
- Vi brukar diskutera om det är någon som behöver få den där lilla extra skjutsen som det innebär att ha Nisse på besök, avslöjar Marianne.

Kontaktinformation: Hills förskola, Alingsås
E-post: Marianne Tollén
marianne.tollen@alingsas.se 

Artikelförfattaren Nils Sundberg är mediautbildad på Alströmergymnasiet i Alingsås, bor i Göteborg, arbetar som musiker, frilansfotograf och skribent.
E-post: nils@hjartatsorkester.se