Det har fastnat morrhår på filmen. Eller, film och film, det hela sköts ju digitalt numera. Men morrhåren sitter där likväl, yviga penseldrag i svart vattenfärg. Och det är ju precis vad Amela vill. Hon försöker fånga den perfekta närbilden på Mästerkatten när denne pratar med vakterna vid kungens slott. Fotot ska bli en del av ett multimedialt bildspel, en gammal folksaga som föds på nytt ur magen på datorer, digitalkameror och skannrar.
Jag är på besök på Tretjärnsskolan i Göteborgsförorten Angered. Korridoren där fotografierna ska tas är mycket livlig och det springs, kastas, skrattas och gormas om vartannat. Bengt Nystedt, som är fritidspedagog och en av ledarna för LustIT-projektet, tittar på mig och ler. ”Ja, det är ofta rätt stökigt här, men det beror naturligtvis på hur man ser det.
Många av de här barnen har en bakgrund och hemförhållanden som vi inte hade kunnat mardrömma om när vi var små. Utifrån det sköter de sig väldigt bra tycker jag”. Och just i vårt lilla hörn är det ganska lugnt för tillfället. Lugnt och koncentrerat. Flera av eleverna som är på väg att ila förbi stannar upp för att kolla in vad som är på gång. Redan den första bilden som Amela tar ser bra ut men Bengt uppmanar henne att ändå knäppa några till, bara för säkerhets skull. ”Det är ju det som är bra med digitalkameran”, säger Bengt, ”att man kan ta hur många kort som helst utan att behöva tänka på vad det kostar”. Men Amela tar inte hur många som helst, bara några stycken. Hon fotograferar lugnt och metodiskt. Den bilden som blir bäst ska sedan användas i multimedieversionen av ”Mästerkatten i stövlarna”.
Arbetet med multimediesagan började för någon månad sedan med att man läste gamla folksägner i klassen, både kända och mindre kända.
Eleverna fick välja ut en av dem som man ville studera mer intensivt och Amelas grupp bestämde sig alltså för ”Mästerkatten”. Den, liksom nästan alla folksagor, ställer upp moraliska problem och sår frön till många intressanta diskussioner om vad som är rätt och fel och hur man bör bete sig. ”Det är naturligtvis viktigt för alla elever att tänka på hur man ska uppföra sig mot varandra, men det kanske är ännu viktigare i ett sånt här område där det är så mycket bråk och problem”, menar Bengt.
Han berättar om hur eleverna fick bygga kulisser och dramatisera sagan och om hur man under tiden pratade om vilket budskap den hade och hur man skulle föra fram det på bästa sätt. Jag frågar vad det är som är så bra med moralen just i de gamla folksagorna och Bengt menar att det är olika, men att det för det mesta går bra för de som är snälla och att det aldrig är någon som försöker spela cool. Men han påpekar också att han inte är ute efter att predika för barnen, att det snarare handlar om att ge dem en annan vinkel på livet en den i dokusåpor och våldsamma tecknade serier. Något som väger upp lite grand. ”Jag är absolut ingen moraltant, jag diggar actionfilm, men det kan behövas lite annat också. Lite gammaldags moral där de vuxna är visa och starka och inte bara töntiga som i alla sitcom-serier”, säger Bengt.
Och det var för att göra de gamla berättelserna mer intressanta och tillgängliga för barnen som man bestämde sig för att blanda dem med hypermodern teknik. ”Först trodde vi att det var ett unikt projekt men nu har vi märkt att det är många skolor som arbetar just med folksagor och multimedia. Och det är väl ett tecken på att det är en bra idé”, skrattar Bengt. När historien dramatiserats valde man tillsammans ut de scener som var viktigast och som skulle dokumenteras för ett bildspel, och nu har man alltså kommit till fotograferingsfasen. Eleverna tar själva alla bilder och de som inte är upptagna med det rotar i rekvisitahögen efter passande attribut till mjölnarpojken, kungen och den illvillige trollkarlen.
Under en paus i arbetet får jag titta på en multimediesaga som redan gjorts färdig. ”Kejsarens nya kläder” är framställd av en annan grupp elever på skolan och Bengt har varit inblandad även här. Mitt besök till ära så strular projektorn lite så jag får se sagan direkt på skärmen istället, men det går ju lika bra.
I ”Kejsarens nya kläder” har man istället för foton valt att berätta historien med hjälp av färgglada teckningar som eleverna gjort och skannat in. Det finns små kärnfulla texter till och i bakgrunden spelas stämningsfull musik. Sagan känns faktiskt riktigt levande med sin lättlurade kejsare och sin sensmoral att man duger som man är och att man alltid ska tala sanning. Titta på bildspelet genom att klicka på filen till höger.
”Det är så häftigt med mötet mellan teknikerna”, säger Bengt över min axel medan folkmassan viskar på skärmen om kejsarens nakenhet. Med mötet menar han den stora blandningen av olika konstformer som sker i multimedieproduktionerna; grytan av teckning, text, musik, foto, teater och tal. ”Vi vill verkligen visa upp och sprida fördelarna med det här. Vi vill visa för de skeptiska lärarna att datorn kan användas till något kreativt och inte bara till ordbehandling. Och vi vill förmedla till eleverna att det finns annat att göra en att spela spel på dem”.
Natalia, som spelar Mästerkatten, har inga stövlar på sig för dagen, men det gör ingenting för det ska inte tas några helbilder. Hon poserar i korridoren med en säck döda gäss på ryggen. Precis som så många tonåringar så både skäms hon och suger åt sig av uppmärksamheten från kameran och från alla oss som står runt omkring och ser på. ”Jag tror att det är väldigt viktigt för de elever som har det svårt hemma att skolan blir ett ställe där de får plats, där de får en chans att synas”, säger Bengt, ”det är bra för självkänslan”. Men till slut blir det lite väl mycket uppmärksamhet för Natalia. Hon har ju trots allt stora tjocka streck av vattenfärg i ansiktet. Så hon springer in på toaletten och tvättar av sig.
Handfatet färgas ljusgrått för en stund och morrhåren rinner sakta ner i avloppet. Men i kameran sitter de kvar och nästa lektion är det dags att lägga in dem på rätt plats i den digitala sagan.
Vill du läsa mer om arbetet på Tretjärnsskolan, kan du läsa deras LustIT-rapport.
Kontaktperson Bengt Nystedt
E-post: bengt.nystedt@comhem.se
Artikelförfattaren Nils Sundberg är mediautbildad på Alströmergymnasiet i Alingsås, bor i Göteborg, arbetar som musiker, frilansfotograf och skribent.
E-post: nils@hjartatsorkester.se