På en förskoleavdelning där inte en enda av eleverna har svenska som modersmål uppstår naturligtvis vissa problem med kommunikationen. På förskolan Sagoslottet i Biskopsgården i Göteborg söker man hela tiden efter andra uttrycksmedel än det talade språket. Eleverna får dansa mycket, bygga med klossar och blanda färger i ateljén. Även datorn har blivit en plats för kommunikation och kreativitet. Här målas teckningar och tittas på bilder från utflykter, långt bort från Biskopsgården.
- GAIS! GAIS! GAIS! GAIS! GAIS! GAIS!
Det är ingen tvekan om vilket fotbollslag som gäller på Sagoslottet, i alla fall inte på avdelningen Törnrosa. Makrillarna har fått en helt egen vägg här, en plats i hallen där finliret och kämpaglöden hyllas med hurrarop och knutna nävar.
Hela väggen är täckt av gröna och svarta teckningar och barnen hoppar upp och ned i sin klack.
- Heeeeeja GAIS!
Biskopsgården är en mångkulturell stadsdel i Göteborg och inget av barnen som går på Sagoslottet har svenska som modersmål. Rektor Eva Slätt berättar att det finns många här som aldrig träffar på svenskan på något naturligt sätt förutom i skolan. Detta innebär naturligtvis svårigheter i kommunikationen.
- Vi arbetar mycket med att hitta andra språk än det talade, andra uttrycksmedel, berättar Eva. Vi har inte samma modersmål men det finns ju så mycket annat som vi har gemensamt: dansen, musiken, färgerna.
Personalen på Sagoslottet arbetar utifrån filosofin Reggio Emilia, som går ut på att lyfta varje individ som unik och kompentent och på att se barnens olikheter som en tillgång. Tanken är att barnens egna idéer och kreativitet ska var drivande i verksamheten.
- Vi vill få varje enskilt barn att känna att de faktiskt kan och att vi vuxna inte är här för att de är hjälplösa, säger Eva.
Verksamheten på förskolor som arbetar med Reggio Emilia är alltid uppbyggda kring olika kreativa stationer. Det finns bland annat ateljéer, byggverkstäder och kök som barnen kan gå fritt emellan och leka och skapa i som de känner. På Sagoslottet har datorn blivit en egen sådan station. Den står ute i det stora samlingsrummet och är påslagen under hela dagen, fri att använda för barnen när de vill. Laila Johansson, en av pedagogerna på avdelningen Törnrosa, berättar att de nästan aldrig sitter själva vid skärmen.
- De arbetar för det mesta tillsammans och det är självklart bra. De lär sig samarbeta här precis som under alla andra lekar, säger Laila.
Vid datorn finns en rad olika möjligheter för barnen. De kan rita och färglägga teckningar, träna språkutvecklingsprogram och titta på foton som de tagit själva med digitalkameran.
Laila är tacksam för att kommunen gjort det möjligt för dem att upprätta den här digitala stationen. Biskopsgården är den första segregerade stadsdelen där alla förskolor har fått kompletta datorpaket med scanner och digitalkamera.
- Det är oerhört viktigt för oss, skolan måste väga upp att det är många av våra barn som inte har tillgång till någonting av det här i hemmet, säger Laila.
Att så många språk och kulturer möts på Sagoslottet innebär svårigheter i kommunikationen, inte bara mellan pedagogerna och barnen utan också med barnens hemmiljöer.
- Det är en utmaning i mångkulturella områden att inte hela tiden krocka med föräldrarna. Det handlar om respekt, om bemötandet och om att inte köra över någon. Man måste hela tiden gå långsamt fram, säger Laila.
Bland annat har det varit stora hinder att överbrygga vad gäller användandet av den nya tekniken. Många föräldrar har inte själva några datorer i hemmet och känner sig skeptiska till alltihop, och framför allt till Internet. Det finns också dem som av religiösa skäl inte vill låta sina barn bli fotograferade. Detta innebär problem eftersom Laila och de andra pedagogerna precis inlett arbetet med digitala portfolios. Där är bilder på barnen i verksamheten en given del.
- Vi har fått lägga ner mycket energi på att övertyga föräldrarna om att det vi gör inte är något farligt. Bland annat har vi visat saker som barnen skapat och bilder vi tagit i olika sammanhang på utvecklingssamtalen, berättar Laila.
Reaktionerna har varit positiva och skepticismen hos många föräldrar har nu bytts ut mot entusiasm.
- Det kan vara en enorm grej för barnen här att bara dokumentera en utflykt som vi gör, till exempel till Norra Älvstranden, säger Laila. De flesta har aldrig varit där, de kanske inte har varit längre bort än tre hållplatser härifrån. Och det är vissa av föräldrarna som inte heller har varit det. De förstår inte vad vi menar när vi säger Älvsnabben.
Laila menar att bilder från sådana utflykter blir ett bevis för barnen, något de kan visa upp och vara stolta över. De som har släkt och vänner kvar i sina hemländer kan på ett enkelt sätt skicka bilderna dit via mail och på så sätt upprätthålla en kontakt med sina rötter. Bilderna blir också något som barnen själva kan titta på och drömma sig bort till platser bortanför Biskopsgården.
- När föräldrarna får se detta blir de glada. De vill ju att deras barn ska få vara med om saker, få se nya platser. Det vill alla. Om det är någon som verkligen inte vill att deras barn ska vara med på bild så respekterar vi naturligtvis det, försäkrar Laila. Men nu har vi i alla fall visat hur vi arbetar så de vet vad det är de säger nej till.
Nästa stora projekt med den digitala utrustningen på Sagoslottet utgår från Arne Tragetons filosofi. Den går ut på att barn lär sig skriva och läsa snabbare om de får använda datorns tangentbord vid tidig ålder. Motoriken hindrar då inte kreativiteten och språkinlärningen på samma sätt som en svårstyrd penna. Trageton menar också att det går snabbare att lära sig ett språk genom att skriva det än genom att läsa det. Dessa tankar har Laila anammat och ska utforska i projektet Min första läsbok är en matbok. Eleverna ska i det få bestämma sig för en favoriträtt och skriva in receptet till den på fri hand på datorn. Sedan ska de måla bilder till och arbeta med rätten i köket. Gissningsvis så är det en och annan som kommer att laga till en riktigt saftig makrill.
Vill du veta mer om arbetet kan du läsa arbetslagets LustIT-rapport.
Kontaktperson: Laila Johansson
E-post: laila.johansson.466@gbgsd.se
Artikelförfattaren Nils Sundberg är mediautbildad på Alströmergymnasiet i Alingsås, bor i Göteborg, arbetar som musiker, frilansfotograf och skribent.
E-post: nils@hjartatsorkester.se