När Anna-Karin Åsander började göra multimediala produktioner med sina elever hade hon bara en långsam dator att tillgå. De tankar som arbetet födde har dock förändrat hennes pedagogiska arbete från grunden. Kunskaper i de digitala verktygen sprids nu till alla pedagoger på Kyrkmons skola genom PIM.

- Vikingarna gjorde kullar där de begravde sina hövdingar och andra coola personer. De som hade mycket pengar, som var bäst på att åka runt och plundra. De flesta gravkullarna som hittats är från år 800 – 1060, berättar Karin.
Det är över ett år sedan hon, Kajsa, My och Moa gjorde sitt bildspel om vikingatiden, men mycket av det de lärde sig under arbetet verkar ha satt sig starkt i minnet. Tjejerna har nu flyttat upp till högstadiet, men är i dag tillfälligt tillbaka på Kyrkmons skola utanför Sundsvall för att berätta om de multimediala arbeten de gjorde när de gick här. Vikingatemat tycks ha hört till favoriterna. Under det fick eleverna skapa personliga bildspelberättelser i Photostory, med egenskrivna manus och bilder på hemmasnickrade scenerier.
- Vi fick använda fantasin hur mycket som helst. Vi fick bestämma hur byn skulle se ut och bygga upp den i en stor balja. Vi gjorde vatten av blått papper och byggde båtar som vi körde i bäcken här nere och fotograferade. Och när det var eldsvåda brände vi upp alla våra grejer på riktigt för att få häftiga bilder till bildspelet, berättar Kajsa.

Att arbeta kreativt och gestaltande kan vara ett bra sätt att levandegöra ett historieämne som traditionellt sett till största delen byggt på textstudier. Det handfasta skapandet av miljöer och potentiella livsöden ger eleverna en större närhetskänsla till, och förståelse för, skillnader och likheter mellan mänskligt liv nu och då.
- Om vi bara hade fått skriva faktatexter och redovisa dem för klassen tror jag inte att jag hade kommit ihåg någonting av det nu. Vikingarna minns jag nästan allt om, säger My.

Att producera ett bildspel kan med fördel vara en symbios mellan ett analogt skapande och ett digitalt. Att låtsas vara vikingar och få bygga upp och bränna ner skepp är till exempel sannolikt mest kittlande i ”verkligheten”, men att dokumentera dramatiken för att senare kunna förstärka den med speakerröster och musik stimulerar elevernas fantasi ytterligare. Fiktionens helhet blir mer levande och berättelserna får större varaktighet. Eleverna kan titta på varandras bildspel om och om igen och på så sätt återkoppla till det de lärt sig under processen, både vad gäller fakta och förmågor. Som den att kunna hantera en berättarstruktur.
- En historia blir bättre ju mer målande man beskriver den. Skriver man bara "han gjorde det" och "han gjorde det" blir det väldigt tråkigt i slutänden. Huvudpersonen måste stöta på hinder på vägen som han eller hon tvingas ta sig förbi. Det gäller att fånga publikens uppmärksamhet. Då är det väldigt bra med bildspel, där man kan ha levande bilder som rör sig, musik och ljudeffekter, säger Kajsa.

I centrum för mycket av det digitala arbetet på Kyrkmons skola finns läraren Anna-Karin Åsander, som brinner för de nya verktygen och deras potential i det pedagogiska arbetet. På frågan varifrån hennes intresse för tekniken kommer skrattar hon bara.
- Ha, det är samma sak som att fråga varför jag är intresserad av att jobba med blyertspenna. Det var inget som jag plötsligt kom på, utan det bara blev så. Det var en självklarhet. Om skolan inte anammar tekniken riskerar vi att hamna i samhällets kölvattnet. Så var det inte förr. Då var det vi som gick först, säger Anna-Karin.

Sundsvalls kommun är sedan 2007 delaktiga i Skolverkets kompetensutveckling PIM, och på Kyrkmons skola är målet att alla pedagoger ska ha nått upp till kursens nivå 3 under 2010. Anna-Karin berättar att hon använde många av programmen och verktygen i PIM redan tidigare, men att kursen ändå givit henne en hel del inspiration. Framför allt är hon övertygad om att satsningen varit till stor hjälp för dem som inte jobbat så mycket med datorer tidigare, och som kanske känt ett stort motstånd inför det.
- För dem som inte arbetat på det här sättet förut tror jag att det varit en enorm ”pushing”. PIM är väldigt lättillgängligt och jag tror att satsningen hjälpt till att få bort känslan hos många pedagoger att det här är någonting komplicerat och jobbigt att hålla på med, säger Anna-Karin.

På en del skolor i landet har bristen på resurser varit ett argument för att inte arbeta alls med digitala verktyg. När Anna-Karin började med multimediala projekt med sina elever hade hon bara en enda dator att tillgå, och den var långsam. Det räckte dock för att sätta igång en tankeprocess som i förlängningen förändrat hennes undervisning från grunden. Numera betraktar sig Anna-Karin i första hand som en handledare, som arbetar tillsammans med eleverna och stödjer dem i deras projektarbeten. Som exempel tar hon upp ”Världsresan”, ett temaarbete som hon genomförde i en av sina klasser för två år sedan. Arbetet kom också att utgöra grunden för hennes PIM 2:a, en introduktion i programmet PowerPoint som många av kollegorna på skolan senare inspirerats av. I ”Världsresan” får eleverna skapa fiktiva familjer som alla just bestämt sig för att tillfälligt flytta utomlands. För att kunna beskriva flytten och upplevelserna i det nya landet på ett trovärdigt sätt, måste eleverna låta sig inspireras av bilder, texter och musik därifrån, men också lösa rent logistiska problem inför resan.
- Det var ett himla läckert arbete faktiskt. Eleverna fick bland annat själva ta reda på hur de skulle fixa pass, visum och flygtider, allt mer eller mindre ”på riktigt”. Det var liv i skolans alla vrår ett tag. Det var verkligen fritt arbete under ansvar, säger Anna-Karin.

Basverktyget i det mångsidiga arbetet var datorerna. Nätets potential att leverera levande mediamaterial och aktuella fakta från världens alla hörn är svårt att leva upp till i en ”vanlig” lärobok.
- Google är människans bästa vän. Man kan googla allt, säger Kajsa.
Alla skulle dock inte hålla med henne. Många anser att det finns ett problem med att använda nätet som huvudsakligt studiematerial i det att det kan framstå som väl mångfacetterat. Fakta står ofta mot fakta, och skaparna av vissa hemsidor kan ha tvivelaktiga uppsåt som är svåra att genomskåda. Anna-Karin ser som en av huvuduppgifterna i sin nya roll som handledare att hjälpa eleverna att lära sig hantera det enorma informationsflödet.
- Vi pratar mycket om källkritik. Efter hand förstår eleverna att de måste kolla på flera sidor för att se om det står ungefär samma sak på dem. Jag vill alltid att de har minst tre källor för de fakta som de använder. Och jag tror inte att det räcker att prata en gång om de här sakerna i början av till exempel ett projekt. Det är något man måste återkomma till hela tiden, säger hon.

Det är inte bara datorer utan även mobiltelefoner som blivit en integrerad del av den pedagogiska vardagen på Kyrkmons skola under de senaste åren. Användandet av mobiler är något som är tabu på många skolor, och Anna-Karin berättar att det inte heller här varit okontroversiellt.
- Men jag förstår faktiskt inte varför vi ska låta bli att utnyttja den resursen i skolan. Mobilen är ett grymt verktyg. Man kan kommunicera med den, fotografera, hålla reda på var man är när man orienterar. Tekniken är här för att stanna och vi måste lära oss att hantera den på rätt sätt. Det kan vi inte göra utan att använda den mycket. Är det så att det blir ett missbruk så får man lösa det problemet då, säger hon.

De nya digitala verktygen och medierna påverkar på många sätt människors språk och sätt att kommunicera. I arbetet ”Världsresan” fick eleverna laborera med olika förhållningssätt till språket. Bland annat fick de i uppgift att skriva tre meddelanden från den emigrerade familjen till hemlandet. En av de fiktiva föräldrarna skulle formulera ett handskrivet brev till en vän eller kollega, ett av barnen ett mejl till en elev i sin gamla klass och valfri familjemedlem ett sms till någon som de saknade mycket.
- Jag minns att jag skrev i messet till min kompis: ”Allt är hemskt här på Jamaica förutom killarna, de är fett snygga”. Det vuxna brevet tog lite längre tid. Man var tvungen att använda mognare språk och inte skriva så mycket typ och liksom. Jag vet inga vuxna som skriver så, säger Karin.

Att eleverna får föreställa sig andra roller och kliva ur sitt tonårsspråk för en stund var också Anna-Karins poäng med uppgiften. Hon tillhör dock inte dem som hyser farhågor om att ungdomarnas kommunikation med till exempel mobiltelefoner och sociala medier riskerar att urholka språket. Istället är hon övertygad om att användningen av de digitala verktygen har mycket att tillföra i språkutvecklingen. Inte minst ur demokratisynpunkt. Elever som historiskt sett har haft svårt med just textbiten – som kanske har motoriska problem eller dyslexi – kan bland annat genom skapandet av multimediala berättelser, som den om vikingarna, få utlopp för sin fantasi och sitt berättande på ett helt annat sätt. Om formandet av bokstäverna går för långsamt riskerar berättaren att förlora mycket av sin inspiration längs vägen, menar Anna-Karin.
- Tanken flyger så snabbt på många av barnen att skrivandet kan vara ett hinder om det tar för lång tid. På datorn kan de direkt skriva ner stödord och korta meningar och på så sätt komma närmare sina tankar i berättandet.

Även vad gäller talet kan ett bildspel eller en digital presentation vara till stor vinst för dem som har en längre väg till språket. När eleverna lägger speakerröster till sina berättelser får de genom de digital verktygen chansen att spela in och lyssna på sina texter och röster om och om igen, och redigera tills de själva är nöjda med resultatet och vill presentera det för sina klasskompisar.
- Det blir inte alls samma press på att man ska lyckas vid en enda slutgiltig, muntlig redovisning. Alla får hålla på tills de själva tycker att de har lyckats och är stolta över sin prestation, säger Anna-Karin.

Karin, Kajsa, My och Moa verkar mestadels ha positiva minnen av sin tid på Kyrkmons skola, och är tacksamma över att de har fått lära sig använda datorerna på ett så kreativt sätt. De tycker dock att det är viktigt att framhålla att det bara är ibland som digitala presentationer och arbeten är att föredra framför mer ”traditionella”. När de i femman skulle producera ett arbete om Sveriges regenter valde de till exempel att göra en teater med handdockor istället för ett bildspel.
- Det blir enformigt att jämt göra samma sak, man måste variera sig. Och om man till exempel gör en presentation med text i blir det ofta så att man står och läser den rakt av inför klassen. Det blir trovärdigare om man agerar själv. Det visar att man har lagt ner mer tid, och det blir mer personligt att titta på, säger Karin.

Eleverna är överens om att det känns som att steget upp på högstadiet tyvärr varit ett steg tillbaka just i variationsaspekten. På den nya skolan har de hittills inte fått jobba nästan någonting med datorer.
- Jag har varit ute på internet en gång och sökt i 5 min. Och fått renskriva en saga. Det tror jag är allt, säger Karin.

Kontaktinformation: Anna-Karin Åsander arbetar som lärare på Kyrkmons skola i Sundsvall.

E-post: anna-karin.asander@sundsvall.se

Artikelförfattaren Nils Sundberg är mediautbildad på Alströmergymnasiet i Alingsås, bor i Göteborg, arbetar som musiker, frilansfotograf och skribent.
E-post: nils@hjartatsorkester.se