Mössan sitter som den ska på huvudet, nävarna flyger i luften. Burims hiphop-film handlar om ART – Agression replacement training. Som namnet antyder är det en pedagogik där man får lära sig att kanalisera sina agressioner, dämpa och ta kontrollen över destruktiva känslor. Eleverna tränas bland annat i grundläggande sociala färdigheter och moral.

- ART är bra för det lär oss att kontrollera vår ilska, förklarar Daniel, som sitter bredvid. Stillbildsfilmen är gjord på dator inom ramen för Digital Storytelling, en uttrycksform där man berättar korta, personliga historier med hjälp av bilder, text, tal och musik. Just den här historien bärs fram och förstärks av en tung raplåt. Den är framförd i original av berättaren själv och hans bror, som programmerar bakgrunder. Poserna på bilderna är också tuffa, men budskapet i filmen mjukt.
- How I acted like a fool, when I started at this school, I had no rules, but now I have, I can caught down when I get mad, I passed that test and know I gonna pass the rest, mässar Burim.

Östra Sönnarslövs resursskola ligger ett par mil utanför Kristianstad. Här arbetar elva pedagoger med sexton elever från hela kommunen. Gemensamt för ungdomarna är att de ofta kommer från tunga sociala förhållanden och har haft svårt att hitta en plats i en vanlig skola.
- De har för det mesta väldigt dålig självkänsla när de kommer hit, berättar musiklärare Chris. Vi försöker få dem att känna att de kan och får vara de personer de är. Vi vill att de ska vara stolta över det.

Att berätta om sig själva för andra, om sina erfarenheter och problem, kan vara en väg att nå det målet. Det är många av eleverna som valt att beskriva just sina aggressioner, och ART-träningen, när de fått välja teman för sina filmer. Pedagogerna här menar att bilder och musik hjälper till att locka fram tankar och känslor då många andra sätt att kommunicera blivit hämmade, inte minst efter tidigare misslyckanden just i skolan.

- Våra elever har svårt med kommunikationen på många sätt. Det sitter långt inne för dem att läsa, skriva och berätta muntligt. Att arbeta med de här digitala berättelserna är nytt för dem och verkar inte alls vara lika jobbigt. Det gör att de får känna att de kan lyckas med att skapa något och förmedla sånt som handlar om dem själva. De blir väldigt stolta, berättar skolans rektor Monika Czech.

Att de digitala historierna är så lätta att titta på i grupp och visa på storbild gör inte heller den stoltheten mindre. Eleverna i Östra Sönnarslöv har på sista tiden blivit riktigt vana vid att visa upp sina digitala alster för andra. Resursskolan ingår nämligen i Comenius-projektet, ett utbyte med andra skolor i Europa, där både ART och Digital storytelling ingår. För några veckor sedan åkte fem av eleverna till Finland för att besöka en liknande skola där. De visade upp sina filmer och höll sedan en kurs i hur man skapar en bra digital historia och i hur programmen som de använt fungerar.
- Det är häftigt med bilder, de fungerar verkligen som global kommunikation. Om man har lite problem med att förstå varandra verbalt så fungerar bilderna desto bättre, säger Monika.

Kurt är en av de som var med på resan. Nu sitter han i datasalen och färdigställer sin nya film, som passande nog handlar om just Finlandsbesöket. Än så länge är det bara ett bildspel utan några pålagda ljud.
- Det måste vara glad musik, menar han. Det var så kul att vara där.
Efter hemkomsten skrev Kurt och de andra korta uppsatser och gjorde ett storyboard för var sin film. Kurt kommer bland annat berätta om en vacker kyrka som låg inspräng i berget, där det hängde fullt av muggar eller krus i taket.
- De som inte var med kommer nog tycka det blir kul att se det här. Fast de blir nog säkert lite avundsjuka också. De har gått miste om mycket. Jag har till och med lärt mig ett nytt språk. Eller i alla fall några ord. Det är en bra början, säger han.

I rummet intill datasalen hörs plötsligt ljuv dragspelsmusik. Kanske är det finsk tango? Det är i alla fall en av eleverna som var med på resan som står och övar upp sitt spel, efter instruktioner från musikläraren. Att använda sig av olika estetiska uttrycksformer är ett bra sätt att fokusera sin energi på något annat än aggressioner, menar Chris. Det hjälper eleverna att träna upp sin koncentration.
- Att skapa musik och annan konst är ju något som vi människor kan sugas in i. Det finns så mycket i det som de olika sinnen kan ta upp, säger han. Kurt fortsätter, till synes oberörd, att visa upp och prata om sina bilder från Finland. Skolan där var väldigt modern, tycker han, för att inte tala om det fina hotellet. När han är färdig med beskrivningen vänder han sig om och hajar till.

- Åh, jag märkte inte ens att du kom in Ronny, säger han. Jag var helt därinne. Jag tänkte på vad jag ska berätta om i filmen. Att fotografera och arbeta med bilder är ett uttryckssätt som ofta använts i pedagogiken här på skolan, men tidigare har man haft svårt att placera in bilderna i något vettigt sammanhang. Det har lätt blivit så att man tittat på dem och pratat om dem en stund, och att de sedan glömts bort. Att sätta ihop bilderna till en helhet med talat språk och musik har varit lösningen.
- Nu blir varje berättelse, från varje liten utflykt, mer attraktiv. Eleverna återgår ofta till gamla filmer för att titta på dem igen och minnas, säger en av pedagogerna.

På eftermiddagen åker Monika in till Kristianstad med några av eleverna, som ännu en gång ska få dela med sig av sina erfarenheter av det digitala berättandet. Här befinner sig i dagarna ett tjugotal människor från hela Europa som går en snabbkurs i just Digital Storytelling. Som avslutning på deras arbetsdag ska de få titta Östra Sönnarslövs filmer och bli inspirerade. Trots att flera av dem är på svenska så får eleverna mycket beröm.
- Jag tycker om hur alla känslor kommer fram och blir tydliga, säger en av killarna i publiken, som kommer från Portugal. Monika är också mycket nöjd efteråt.
- Det här stärker deras självkänsla enormt, säger hon.

Tidigare under dagen pratade Daniel och Simon, två av eleverna som också var med i Finland, om vad som är viktigt att tänka på när man gör sina filmer. Daniel menar att det är väldigt viktigt att man noga tänker igenom vad man ska göra innan. Själv är han inte mycket för att skriva manus, men han har allting inne i huvudet, menar han.
- Man måste ha en mening. När jag ser ett bildspel försöker jag alltid förstå vad de vill säga med bilderna.
Att man håller nere formatet är också viktigt, max tre minuter ska en bra historia vara. Då har man tid att avväga varje foto och låta övergångarna komma mjukt och passande i själva berättelsen. På frågan varför det är så roligt att arbeta just med bilder svarar Simon snabbt:
- De kan säga så mycket mer än ord.

Kontaktinformation: Monika Czech
Östra Sönnarslöv
E-post:monika.czech@utb.kristianstad.se