Skriv ut sidan Tipsa någon om denna sida Visa innehållsstruktur för webbplatsen Logga in
Barn gillar matematik!

På Rävekärrs förskola vill pedagogerna ingjuta en positiv känsla inför matematik redan hos sina treåringar. Barnen får leka sig till grundläggande matematiska begrepp och får därför ett större självförtroende inför det abstrakta.

Hur lång är jag?Mattin trycker sig med ryggen mot väggen. Han sträcker på sig lite extra och tittar förväntansfullt upp på JohnPaul som läser av måttbandet.
- Har jag växt nånting? undrar han.
- Ja, vi kan mäta saker med Mattin nu, han är precis en meter, avslöjar JanPaul för kompisarna.
Bredvid mätstationen visar en rad blåa tejpremsor hur långa barnen på förskolan var för ett år sedan. Den tillväxt som skett sedan dess illustreras idag med hjälp av röda förlängningar av remsorna. Kontrasten mellan färgerna visar tydligt hur mycket barnen vuxit i förhållande till hela sin längd. Mattins tio centimeter imponerar.
- Oj, en decimeter! Jag har vuxit en decimeter! ropar han stolt, men blir sedan tyst och vänder sig mot Malin Hansson, en av förskolans pedagoger.
- Är det stort? undrar han försiktigt.
Efter Mattin är det Louise tur att bli mätt, men hon verkar redan ha en klar bild av sin ståtliga figur.
- Jag är minst trettio grader! Trettio meter menar jag. Kan man säga centigrader? Jag är i alla fall längre än JohnPaul, säger hon.

Barnen mäter varandra och jämför med förra året

På avdelning Mumindalen på Rävekärrs förskola i Mölndal ryggar man inte för att låta barnen bekanta sig med matematiska begrepp, inte ens treåringarna. Ofta handlar det just om jämförelseord – större än, bredare än, yngre än – eller siffror och enklare enhetsbegrepp. Men de matematiska samtalen sker alltid kravlöst, som en del av vardagen och leken.
- Vi vill uppmuntra barnen att bli intresserade genom att koppla matten till sånt som är kul och spännande för dem. Vi vill ge dem en ingång till begreppen genom konkreta, fysiska upplevelser, säger pedagogen Malin Hansson.
I skolan får eleverna istället ofta direkt börja arbeta med matematiken på ett abstrakt plan, med penna och papper och uppgifter som ska lösas genom tanken. Hos dem som inte har en given fallenhet för den sortens abstraktioner uppstår lätt en rädsla eller ett ointresse för ämnet, känslor som kan vara svåra att bota senare. För Malin och hennes kollegor Carina Löwenberg och Marie Zachrisson är det därför viktigt att börja tidigt, och att avdramatisera begreppen.
- Många vuxna är skadade av skolgången och säger spontant: ”Usch, matte. Vad hemskt!” Treåringar har däremot ett naturligt intresse och en nyfikenhet för sånt som siffror och bokstäver. De är som svampar, och vill veta och få reda på allt. Det är nåt jag tycker man ska ta vara på, säger Malin.
Genom att tidigt introducera enkla teoritermer i lek och vardagssituationer ger man alla elever förutsättningen att kunna fortsätta uppleva matematik som någonting kul, som något de redan är bekanta med och hanterar när de börjar skolan.

Mäta runt trädPå utegården har en grupp barn samlats runt ett träd för att mäta dess tjocklek. Två killar har klippt till ett snöre som de försöker snurra runt stammen. Trädet är så gammalt att de måste sträcka ut armarna i hela sin längd, och omfamna det från var sitt håll, för att kunna nå runt det. Under den gemensamma trädkramen lägger båda två sina kinder mot den skrovliga barken och verkar för en stund ha glömt bort sin uppgift.
- Hur gammalt tror du det är? säger den ena av killarna.
- Jag vet inte, säkert tusen år minst. Tio plus tio plus tio plus tio plus tio en massa gånger blir tusen. Men jag kan bara räkna till nästan hundra, svarar den andra.
- Min brorsa är grym. Han kan räkna till tusen utan att räkna. Han säger bara ”ett … tusen” och sen är han klar.
Mycket av matematiken på Rävekärrs förskola är kopplat till utomhusleken. Barnen spenderar en heldag i veckan i skogsmiljö och lekarna där är ofta lustfyllda och avslappnade. Där finns också många naturliga, konkreta material som passar bra att koppla samman med abstrakta begrepp.
- Barn och natur hör ihop. Rörelse, samarbete och upptäckarlusta är något självklart och naturligt utomhus. Alla lär ju inte på samma sätt. Alla är inte klurare som kan tänka sig fram till svar av sig själva. Får man till exempel bära en sten istället får man kanske en mer direkt förståelse för begrepp som vikt och tyngd, säger Malin.
När de två killarna mätt färdigt trädet, och klippt av snöret med en sax, håller de upp det framför sig som för att mäta varandra.
- Ha, trädet är mycket tjockare än du är lång. Det är större än dig, säger en av dem lite retfullt, fast att han inte själv, med sträckt arm över huvudet, lyckas lyfta snöränden från marken.

Jämföra sakerAtt barnen får mäta och jämföra sig själva med ting i sin omgivning är exempel på mattelekar som Malin och Carina aktivt fört in i sin pedagogik. De flesta samtalen om termer och begrepp är dock kopplade till vardagssituationer som känns igen från varje förskola. Under den första perioden av utvecklingsarbetet hade pedagogerna kontakt med en samordnare i kommunen som gav mycket inspiration. Denne visade på att matematik redan i högsta grad var en integrerad del av deras pedagogik, och att det bara handlade om att bli medveten om, och tydlig med detta.
- Många har en bild av att matematik bara är när man sitter och räknar, men det finns överallt omkring oss, i allt vi gör. Och eftersom vardagen är matematik så måste vår pedagogik också vara kopplad till vardagen, säger Malin.
Således uppmuntras barnen aktivt att läsa siffran på bussen som de ska med till teatern, hålla koll på antalet decilitermått mjöl som krävs till kanelbullarna och lista ut hur många kompisar de ska duka till inför lunchen. De får leta efter geometriska former i stadsmiljön – runda skyltar och rektangulära fasader – och sortera pennorna i rätt burk efter rätt färg.
- Vi utgår i första hand från sånt vi redan gör, men vi har blivit bättre på att sätta ord på det, och tydligt visa att det handlar om matte. Vi delar inte bara upp äpplet ”chopp, chopp”, utan frågar barnen om de vill ha ett helt, ett halvt eller en fjärdedels äpple. På så sätt får de grundläggande begrepp att förhålla sig till, säger Malin.

Långa snörenÄr då inte barnen på förskolan alldeles för små för att ”tvingas på” begrepp som hör den strukturerade, vuxna världen till? Bör inte det här vara en plats för lek och naiva associationer? Carina tror att sådana tankar är vanliga, bland annat hos föräldrar. Hon vill dock själv undvika att skilja på lärande och lek.
- För mig finns det ingen skillnad. Många tänker nog att barnen lär sig först i skolan, men så är det inte. De lär sig hela tiden, i det sociala samspelet. I förskolan utgår vi naturligtvis från leken, men här leker vi till exempel även matematik, säger hon.
Med tanke på att läroplanen för förskolan från –98 också klart och tydligt beskriver att barnen ska utveckla en förmåga att upptäcka och använda matematik i meningsfulla sammanhang, att de ska få förståelse för grundläggande egenskaper i begreppen, tal, mätning och form, tycker Carina det är konstigt att det trots allt finns ett motstånd, inte minst från lärare i grundskolan.
- Det verkar som att man inkräktar på skolans värld på något vis, trampar på deras revir, även om det blivit klart bättre på den fronten de sista åren. Argumentet är hela tiden att barnen måste få leka, men det får de ju i lika hög utsträckning, även om de lär genom leken, säger Carina.

I många delar av landet finns en utbredd oro för utvecklingen på matematikområdet i skolan. Färre och färre elever klarar av de uppsatta målen, och dess måste gradvis sänkas. De många skriverierna i ämnet var en av orsakerna till att pedagogerna på Rävekärrs förskola började intressera sig extra för det.
- Min personliga åsikt är att matematiken i skolan ofta blir för svårtillgänglig. När man är liten måste man få gå ut och gräva när man ska prata om area. De flesta lär sig mer av att göra saker fysiskt. Här tror jag faktiskt att skolan har nåt att lära av oss på förskolan, säger Malin.
För att sprida sina pedagogiska tankar och sitt arbetssätt har hon, Carina och Marie nu tagit hjälp av de kunskaper de fått genom PIM. Det stora analoga dokumentationsmaterial om matematikarbetet som sitter uppe i förskolans hall har fått en digital uppföljning och utveckling. Ett bildspel som blandar grundtankar och visioner med foton från barnens vardag har redan visats för föräldrarna, Barn- och ungdomsnämnden samt pedagoger från grundskolan.
- PIM har väckt många tankar om dokumentation och kommunikation hos oss. Bildspel är ett bra sätt att skildra vårt konkreta och fysiska matematikarbete, som kan te sig lite abstrakt om man bara pratar om det, säger Malin.
Arbetet med PIM har även lett till att barnen fått göra Photostory-filmer där de berättar om en dag på förskolan, med musik och inlästa berättelser. Men den elevaktiva datorkreativiteten är ännu i sin linda.
- PIM har varit mycket positivt för hela arbetslaget, framför allt för att vi har kunnat delge andra vårt jobb på ett annat sätt. Det utvecklar kontakten med föräldrarna. Det är roligt för dem att få ta del av vad vi gör här. Annars blir ofta svaret på ”vad har du gjort idag?” bara ”lekt” och så tar det stopp där. Jag tror att föräldrarna ofta blir förvånade över hur mycket som faktiskt sker här. Kan vi lära oss att förmedla det på ett bra sätt kan vi kanske också höja statusen på förskolan, säger Malin.

Kontaktinformation: Malin Hansson, Rävekärrs förskola
E-post: malin.hansson19@skola.molndal.se

 


Nils Sundberg

Artikelförfattaren Nils Sundberg är mediautbildad på Alströmergymnasiet i Alingsås, bor i Göteborg, arbetar som musiker, frilansfotograf och skribent.
E-post: nils@hjartatsorkester.se

 

2014 Multimediabyrån - © Skolverket